När väljarna till helgen går till valurnorna i Finspång saknas ett parti i kommunvalet. Trots att Miljöpartiet har representation i fullmäktige, väljer De gröna att inte ställa upp på söndag. "Orken har gått ur oss" konstaterade MP:s företrädare Ingela Billström i våras.
Den situationen känns säkert igen från många andra kommuner. I själva verket ställer partiet inte upp i ytterligare 65 kommuner – mer än något annat parti. Precis som i Finspång handlar det ofta om alltför få intresserade gräsrötter, liksom sviktande väljarstöd. Ett problem som det dåvarande språkröret Gustav Fridolin faktiskt adresserade redan efter förra valet, men självkritiken var begränsad och fick inte något fäste.
Enligt nidbilden utgörs Miljöpartiet främst av unga Södermalmskvinnor i Stockholm. Det är bara delvis sant! Jämte Sverigedemokraterna lider inget parti av så könsmässig snedfördelning som De gröna – fast i Miljöpartiets handlar det alltså om svagt väljarstöd bland män. Därtill håller MP verkligen på att bli ett renodlat storstadsparti.
Däremot har stödet bland unga kollapsat. Oklart dock exakt hur det förhåller sig på Södermalm.
Medvetet eller omedvetet har De gröna ägnat sig åt väljarmaximering, med intressant slutresultat. Utvecklingen påvisar att riksdagspartier med självaktning inte kan tillåta sig att ignorera landsbygdsväljarna. Något som inte bara Miljöpartiet borde fundera på, utan även Centerpartiet – som är på väg att byta väljarbas.
Oavsett om MP klarar sig kvar i riksdagen eller inte, kan vi räkna med att De gröna backar i många kommuner och i vissa fall förlorar sin presentation helt och hållet. Efter förra valet nästan halverades Miljöpartiet i kommunvalet och saknar numera representation i nästan var tredje kommun. Huruvida det egentligen är något att sörja över duger möjligen att diskutera. Däremot lider fler partier av svag återväxt bland aktiva medlemmar.
I årets val ställer Liberalerna inte upp i 39 kommuner och Kristdemokraterna avstår i 28 fall. Bland övriga partier handlar det visserligen bara om enstaka kommuner (inga i Socialdemokraternas fall) och Sverigedemokraterna har, trots svår växtvärk, lyckats vända utvecklingen. Många partier i många kommuner kan dock vittna om rekryteringsproblem och därmed något bleka framtidsutsikter.
Långsiktigt kan det få allvarliga demokratiska konsekvenser, med problem att fylla platserna i fullmäktigeförsamlingar eller kommuner där ett eller flera av riksdagspartierna saknas som kommunala alternativ. Något som knappast kommer att öka allmänhetens intresse för kommunpolitik som sådan.