Obligatorisk förskola från tre års ålder. Det föreslår Gulan Avci (L), nationell samordnare mot utanförskap. Förslaget är inte helt olikt det som lades fram av Socialdemokraterna för knappt ett år sedan.
I slutet av förra året presenterades resultaten av PIAAC-undersökningen, en studie som ofta kallas “Pisa för vuxna”, och som mäter vuxnas färdigheter i läsning, räkning och problemlösning. Sverige som helhet presterade i snitt bättre än genomsnittet av OECD-länderna. I gruppen yngre vuxna (16-24 år) ökade dock andelen med otillräckliga läsfärdigheter från 9 till 15 procent mellan 2012 och 2023. Betydligt värre var det dock för gruppen yngre vuxna som är utrikesfödda. Hisnande 48 procent bedömdes ha otillräckliga läsfärdigheter i den senaste undersökningen, en kraftig ökning från 39 procent i mätningen 2012.
Det är just denna språkliga kunskapssegregation tidigt i livet som Gulan Avcis (L) förslag verkar ta sikte på att åtgärda. Ansatsen är god, men i stället för att tydligt definiera och försöka åtgärda problemet går Avci (och Socialdemokraterna) som katten kring en het gröt. Lösningen på problemet är inte att tvinga alla barn att gå mer i förskolan, utan att se till att de som riskerar att inte utveckla tillräckliga språkfärdigheter gör det.
Att politikerna vägrar att tala klartext om vad problemet egentligen är riskerar att försämra för alla barn. De barn som inte är i behov av större språkstödjande insatser tvingas gå mer i förskola, med minskad personlig frihet och ökade offentliga utgifter som följd. Detta minskar i sin tur resurserna som kan användas till språkstödjande insatser för de som verkligen behöver det.
Den politiska förkärleken att inte vilja adressera svåra eller ideologiskt känsliga frågor märks på ett liknande sätt i debatten om religiösa friskolor. I stället för att stänga skolor med extremistiska inslag, vilka ofta men inte alltid är muslimska, väljer vissa politiker att debattera ett generellt förbud. På så sätt slipper de adressera de svåra frågorna eller stå till svars om myndigheternas tillsyn skulle vara bristfällig. De som driver välfungerande religiösa friskolor enligt rådande regelverk offras för att slippa en seriös debatt om de aktörer som inte följer reglerna.
Med förslaget om en generell obligatorisk förskola från tre års ålder slipper man på liknande sätt att definiera vad som faktiskt är problemet. Det gör däremot regeringen i det direktiv som den gett en utredning gällande införande av en obligatorisk språkförskola. Den lyder: “barn som är folkbokförda i Sverige och som inte i tillräcklig utsträckning exponeras för det svenska språket i sin hemmiljö och på grund av detta visar påtagliga brister i språkutvecklingen i svenska”. Utredningens förslag presenteras i december i år.
Att göra förskolan obligatorisk är att göra det väl lätt för sig. En dyr symbolpolitik som knappast rår på det underliggande problemet att vissa barn inte möter svenska språket och därför inte lär sig det.