1936 beslutade riksdagen att rusta upp försvaret med inte mindre än 25 procent. En mycket ambitiös satsning, ett trendbrott efter åratal av försvarspolitisk vanskötsel och en tydlig signal gentemot en orolig omvärld.
Men det som var parlamentariskt imponerande motsvarade inte vad som säkerhetspolitiskt nödvändigt. Trots ytterligare budgetförstärkningar kommande år stod Sverige mycket dåligt rustat när andra världskriget bröt ut och tvingades därför bland annat till eftergiftspolitik gentemot Tyskland. 1936 års försvarsbeslut kan i historiens ljus bara beskrivas som ett aningslöst och politiskt fegt misslyckande.
Det är kanske något att komma ihåg efter gårdagens försvarspolitiska överenskommelse. Regeringen och Alliansen (minus Folkpartiet) är överens om att förstärka försvarsbudgeten med 10,2 miljarder kronor den kommande femårsperioden. En ambitiös satsning, som av en händelse motsvarar 1936 års budgetförstärkning om 25 procent. Det ligger ungefär mittemellan regeringens ursprungsförslag om drygt sex miljarder och Alliansens ”slutbud” om 13,7 miljarder. För Moderaterna – som ursprungligen krävde just tio miljarder – är det närmast jackpott.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är förmodligen inte allt för besviken, han har gett ett relativt gediget intryck och såg nog gärna att Försvarsmakten fick mer än vad hans eget parti initialt ville. Givet de partipolitiska förutsättningarna är försvarsöverenkommelsen ungefär det bästa det gick att hoppas på, kanske blev det till och med lite mer än vad det fanns grundade skäl att frukta.
Men. Det är för lite. Alldeles för lite. Försvaret självt hade krävt dubbelt så mycket! Och det bara för att leva upp till tidigare försvarsbeslut och vad Försvarsberedningen krävt.
Inte ens Hultqvist vågar annat än att, lite mellan raderna, erkänna detta misslyckande. Samma partier som i Försvarsberedningen krävde mer av Försvarsmakten backar nu, fast det sägs inte mycket av vad som ska avstås. För det är i praktiken vad som väntar. Samtidigt som försvarspolitikerna entusiastiskt talar om allt från bätte ubåtsjakt till ett återrustat Gotland, riskerar försvarets underfinansiering att förvärras ytterligare.
Då krävs besparingar och nedskärningar. Eller med andra ord nedrustning. Detta samtidigt som det säkerhetspolitiska läget försämrats kraftigt i Nordeuropa och Ryssland rustar för i värsta fall storkrig.
Låt oss hoppas att det går bättre än på 30-talet.