Mer krut behövs i försvarsuppgörelsen

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2017-08-17 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Under onsdagen presenterade den rödgröna regeringen, Moderaterna och Centerpartiet den tredje försvarsöverenskommelsen. Jämfört med tidigare beslut innebär det att försvarsekonomin förstärks med 8,1 miljarder kronor under de kommande tre åren. Av tillskottet går 6,8 miljarder kronor till det militära försvaret och resterande 1,3 miljarder kronor till det civila totalförsvaret. Försvarsminister Peter Hultqvist som förde Socialdemokraternas talan meddelade att ”försvarsöverenskommelsen är ett uttryck om insikt för läget och ansvarstagande om Sverige”. Men är den verkligen det?

Försvarsmakten har begärt mer pengar för att klara uppdraget än som nu har tillförts. Enligt uppgifter till bland annat Sveriges Radio Ekot begärde Försvarsmakten cirka nio miljarder kronor. Nu har 6,8 miljarder kronor tillförts utöver de cirka 400 miljoner kronor som lovades redan i våras. Den nyligen framlagda försvarsuppgörelsen må vara en bra bit på väg – men nära skjuter ingen hare. Försvaret av Sverige är fortsatt underfinansierat.

Partierna som träffade uppgörelsen är ändå nöjda. Det beror på att försvarspolitiker behöver förhålla sig till två världar som inte alltid överlappar varandra – den politiska där pengarna finns och den verkliga där behovet finns.

Inom den politiska verkligheten är Socialdemokraterna lyckliga över uppgörelsen, även om partiet lär ha velat lägga en del av pengarna på annat. Överenskommelsen fråntar Alliansen ett starkt vapen i valrörelsen. Det blir svårt för Moderaterna och Centerpartiet att hårt kritisera mandatperiodens försvarspolitik. Visserligen kan Liberalerna och Kristdemokraterna – som har lämnat samtalen – stå på barrikaden, men priset är att Alliansen framstår som splittrad.

I den politiska verkligheten kan och bör också Moderaterna vara nöjda. Partiet har återigen skjutit regeringen framför sig med resultatet att Försvarsmakten tillförs resurser som den är i stort behov av. Samtidigt uppstår ett problem för Moderaterna i skarven mellan politik och verklighet.

För även om Moderaterna lär ha varit drivande för att få ut så mycket pengar till försvaret som det för tillfället är politiskt möjligt visar det sig att dessa pengar inte fullt ut räcker till. Någon större upprustning av försvaret finns inte på världskartan. Att vara nöjd över den situationen öppnar för kritik om att partiet inte sätter ribban högt nog.

Moderaternas plan för att hantera situationen verkar vara att framöver lyfta fram enskilda frågor, som finansiering av materielanskaffning. Redan i samband med presentationen av uppgörelsen flaggade Moderaterna för att partierna i försvarsgruppen i en del fall är överens om att inte vara överens – en viktig markering om att försvaret ändå kan bli en het valfråga.

Den senaste försvarspolitiska uppgörelsen är rätt men ändå fel. Främst drabbar det Moderaterna som har tagit ansvar för höjda försvarsanslag politiskt. I verkligheten lär dock de tillförda medlen vara otillräckliga, något som riskerar att slå tillbaka och försvaga partiet i den politiska verkligheten.