Antalet asylsökande fortsätter minska. Överraskande kan tyckas, givet att debatten främst handlat om hur vi ska ta emot en ständigt ökande flyktingström. Tidigare prognoser har talat om upp mot 100 000 asylsökande om året, en siffra som väntades plana ut på en hög nivå under många år.
Migrationsverket har dock skruvat ner prognoserna successivt under året. Först till 80 000 och nu till 74 000. Det är förstås siffror som i samtliga fall bör tas med en nypa salt. Trots allt handlar det om (låt vara kvalificerade) gissningar och variationerna påvisar hur svårt det är att ens göra ungefärliga uppskattningar. Samtidigt är förskjutningen så stor att det kan vara fråga om ett möjligt trendbrott, inte bara en tillfällig svacka. Antalet asylsökande kan fortsätta minska eller plana ut på en relativt låg nivå.
Relativt var ordet. Vad som är mycket eller lite i sådana här fall beror på vad man jämför med. Under kriget i Bosnien-Hercegovina sökte sig som mest runt 100 000 människor till Sverige, fast bara något enstaka år. Därefter sjönk asylmottagandet kraftigt, för att från denna låga nivå successivt åter öka, med ett kraftigt ökat mottagande de senaste åren.
Asylmottagning och annan invandring får också ställas i relation till de ekonomiska möjligheterna att hantera desamma. De senaste åren har det framstått som allt mer uppenbart att Sverige närmar sig den nivå, där mottagningen är på väg att slå i taket – nivån för vad Sverige mäktar med utan allvarliga ekonomiska och i förlängningen sociala störningar. Härvidlag bör invandingspoltiken inte bedömas utifrån exempelvis antalet asylsökande enstaka år, utan i sitt sammanhang under ett större antal år. Antalet asylsökande kan heller inte automatiskt översättas i uppehållstillstånd, även om särskilt syriska flyktingar åtnjutit mycket generösa möjligheter under det pågående kriget.
Vissa har kritiserat denna liberalism och varnat för en accelererande asylspiral. Migrationsverkets aktuella statistik bygger dock på att det framför allt är färre syrier som söker sig till Sverige. Att så är fallet kan förklaras på olika sätt, i synnerhet som kriget knappast mattats. Enligt Migrationsverkets generaldirektör kan den krympande flyktingströmmen delvis förklaras med att Sverige blivit mindre attraktivt som migrationsland. Långa handläggningstider, i kombination med bostadsbrist och en påfrestande arbetsmarknad gör att många hellre söker sig till andra stater. Till detta ska läggas att asylmottagningen spridits ut jämnare över EU och att det dessutom blivit svårare att ta sig till Sverige. Givet grundregeln om första mottagarland borde de asylsökande förstås ändå vara mycket färre – de flesta har kommit till Sverige över andra medlemsstater.
Under alla omständigheter skapar situationen, tillfällig eller inte, visst migrationspolitiskt andrum. Långsiktigt behöver flyktingströmmarna fördelas jämnare över EU, samtidigt som integrationspolitiken måste förbättras påtagligt på ett stor antal områden.