Under gårdagen presenterade Moderaterna sina ekonomiska huvudförslag för de närmaste åren. På presskonferensen var den ekonomiskpolitiske talespersonen Ulf Kristersson nästan lika saklig, analytisk och kameral som förre finansministern Anders Borg (M). Det som oroar honom är framför allt statens oförutsedda kostnadsökningar om prognostiserade 53 miljarder kronor 2014 till 2019.
Enligt Kristersson beror kostnadsökningarna framför allt på ökade utgifter i transfereringssystem och ökade kostnader för immigration. I det förra fallet vill Moderaterna motverka kostnadsökningarna genom bland annat stramare tidsgränser vid sjukfrånvaro och införande av en karensdag efter två veckors sjukfrånvaro. Taket i a-kassan ska uppgå till 760 kronor de första 300 dagarna och därefter sänkas till 680. Regeringens höjning bör förstås inte genomföras. Väl så viktigt måste läckaget ur välfärdssystemen i form av mer eller mindre kvalificerat bidragsfusk stävjas kraftigt.
Svårare kan det bli att komma åt den höga arbetslösheten, eller rättare sagt arbetslösheten inom vissa grupper. Det handlar bland annat om lågutbildade invandrare, som har mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden eftersom det inte finns tillräckligt många lågkvalificerade arbeten.
En större akut utmaning för statsfinanserna är att kostnaderna för asylmottaning och etablering väntas öka från 25 miljarder kronor förra året till 45 miljarder om tre år. Det är anmärkningsvärt givet att Migrationsverket faktiskt prognostiserar att mottagandet kommer att stabiliseras på nuvarande (hög) nivå.
Kristersson vill avvisa asylsökande från så kallat säkra länder snabbare, införa enklare boendeformer för ensamkommande flyktingbarn och förenkla ersättningssystemet.
Det är bra, men frågan är om det räcker. Som det till exempel gick att läsa i Svenska Dagbladet 20/8 kommer det 40 ensamkommande flyktingbarn bara till Malmö varje dag och mottagandet får ske medelst nödlösningar. Att över något längre tid fördela kostnader genom att tvinga kommuner ta emot dessa flyktingar lär knappast leda till liberalare attityder i migrationsfrågor, i synnerhet inte om kommunerna inte kompenseras fullt ut, och kommer partipolitiskt förmodligen bara att leda till att stödet för Sverigedemokraterna ökar ytterligare. I ett vidare perspektiv riskerar faktiskt flyktingmottagandet att kollapsa, i den stund inte asylbördan fördelas jämnare inom EU.
Det är besvärliga frågor utan enkla lösningar, men inte heller något som kan lösas med skygglappspolitik. Moderaterna har presenterat ett antal goda förslag i syfte att sänka statens kostnader. I morgon träffas regeringspartierna för budgetöverläggningar på Harpsund och finansminister Magdalena Andersson (S) ska presentera sin budgetprognos. Det ska bli intressant att se huruvida hon ens förmår se utmaningarna.