Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) tog under gårdagen emot utredningen ”En översyn av tobakslagen” av utredaren Göran Lundahl, en diger lunta på över 600 sidor. I floran av förslag finns en del begripliga men framför allt en hel del mindre logiska och framförallt moraliska pekpinnar. Alla tobaksvaror ska till exempel förbjudas ”exponering” i butiker. Gissningsvis hamnar de bakom ett draperi vid kassan som i exempelvis England. Dock gäller exponeringsförbudet inte renodlade tobaksaffärer. Något inkonsekvent kan man tycka, om nu staten känner sig tvingad att skydda oss alla mot synliga snusdosor.
Det kan tyckas vettigt med rökförbud på lekplatser, men mindre logiskt på tågperronger och uteserveringar. I normalfallet flyttar man bara rökaren ett dussin meter bort. Staten och utredaren vill på flera sätt lagstifta om sådant som borde vara vanlig folkvett. Rökning på skolgårdar nattetid och perrongrökning i väntan på försenade tåg får ses som en udda kategori av brott. Dessutom bör frågan ställas om vem och med vilken intensitet som diverse tobaksrelaterade lagöverträdelser ska beivras av de rättsvårdande myndigheterna. Gissningsvis är det ett kraftfullt slag i luften, symbolpolitik när den är som sämst.
Sverige har över en miljon snusare och betydligt färre tobaksrelaterade folkhälsoproblem än andra jämförbara länder. Detta till stor del på grund av att snus är ett vanligt alternativ till cigaretter. Som dessutom inte orsakar de skador rökningen gör. De svenska snusarna ska nu inte kunna se vilka snussorter de kan välja mellan. Snus och annan tobak ska gömmas undan i butikerna. Ej heller ska snusare kunna läsa på förpackningen vilken smak snuset har. Det sistnämnda förslaget gränsar till det fåniga. Föreställ er samma myndighetspekpinnar när det gäller Systembolagets sortiment. Rader av grå likformiga flaskor bakom draperi med statligt fastställt typsnitt. Alkohol är en statligt reglerad och kontrollerad vara vars effekter på folkhälsan definitivt kan diskuteras.
Ett grundproblem är att all tobak (och för den delen det som kallas e-cigaretter) klumpas ihop. Det bör påpekas att snusning inte är detsamma som rökning, vilket folkhälsoministern tycks tro. Den prilla som snusaren nyttjar påverkar sällan någon annan (passiv snusning är ännu ett okänt begrepp). Att snus inte längre ska räknas som ett livsmedel är högst olyckligt. Ska något vara ett livsmedel ställs också högre krav på innehållet. Det riskerar nu att försvinna.
Utredningen ska nu ut på remiss och omvandlas till någon form av beslutsförslag för riksdag och regering. Vad som i slutändan kommer ut och kan få stöd i riksdagen är oklart. Att många av förslagen mer liknar moraliska pekpinnar än ett värnande av folkhälsan borde få en del partier och ledamöter att reagera.