Storbritanniens finansminister George Osborne presenterade under onsdagen ett antal nya reformer regeringen Cameron för fram i sin vårbudget. Bland annat ska man försöka få unga i landet att spara mer genom att utbetala en statlig bonus på 20 procent av sparat kapital över 4000 pund. En intressant morot för att öka sparandet (sen kan det diskuteras huruvida staten ska ta andra medborgares pengar för att subventioner andras sparande).
Osborne har dock även tagit fram piskan i buketten av budgetförslag. Storbritannien har, liksom allt för många andra länder, ett växande problem med barnfetma och diabetes typ 2. Vart fjärde barn i Storbritannien uppges vara lida av övervikt. Finansministeriet därför tagit fram ett förslag på en speciell sockerskatt riktad mot läskkonsumtionen. Förslaget är omdebatterat, ska börja gälla om två år och är ivrigt påhejat av exempelvis kändiskocken Jamie Oliver. Liknande tongångar hörs ibland i Sverige. Ibland gällande socker, ibland gällande fett och ibland gällande kött. Lite beroende på vad som för stunden uppfattas som farligast! Punktskatter anses vara universalmedlet mot i stort sett varje problem lagstiftarna stöter på.
Tanken kan tyckas vara sympatisk. Ohälsa i unga år (och äldre) kan skapa livslånga bekymmer oavsett vad som kan tänkas ligga bakom problemet. Kan man drastiskt minska sockerkonsumtionen skulle förmodligen en del problem minska. Kanske ska tilläggas. Sockerskatt, och diverse andra varianter, kan enklast beskrivas som uppfostrande eller moraliska skatter och finns lite varstans världen över. Finland har provat en sockerskatt, Norge och Danmark har också testat varianter. Alla med oklara eller svårmätbara resultat. Den danska sockerskatten drogs tillbaka. Danskarna började handla sina sötsaker på andra sidan gränsen i Tyskland, den danska konfektyrindustrin tappade jobb och statskassans inflöden blev inte vad man räknat med. Inte heller ökade den danska folkhälsan nämnvärt.
Få hävdar att socker är nyttigt, vi borde äta minde av det och vetenskapen hittar allt fler samband mellan en sockerrik kost och många av de allvarliga folksjukdomarna som hemsöker världen. Att staten tar fram den moraliska pekpinnen och via skattevägen försöker ändra beteendet är dock inte lösningen. Dels för att staten i grunden ska ge tusan i vad myndiga medborgare äter och dels för att moraliska punktskatter inte fungerar i praktiken. Osborne uppges vilja använda (de beräknade) intäkterna på 520 miljonerna pund för att öka idrotten i låg- och mellanstadiet. En klok åtgärd. Men om satsningen är beroende av intäkter från sockerskatten lär Osborne få räkna om. Lösningen är information och utbildning. Korrelationen mellan utbildning och hälsa är stark. Medvetna och upplysta medborgare kommer att välja hälsosamma alternativ.