Vi längtar alla till en vit jul, gärna en riktigt kylig dessutom. Fast när det kommer till svensk ekonomi får slaskvädret gärna fortgå. Det lär vänta kyligare tider i vilket fall som helst. Riksbankens höjning av styrräntan kan vara ett tecken ett tiden.
Som vanligt när Riksbankschefen Stefan Ingves är i farten nöjer han sig med minst möjliga förändring – en kvarts procentenhet. Från minus 0,5 till minus 0,25 procent. Än så länge råder alltså fortsatt negativ ränta, men fler höjningar lär följa. Orsaken sägs vara att Riksbanken äntligen nått sitt inflationsmål.
Under alla omständigheter kan räntehöjningen tjäna som illustration till konjunturavmattningen. Tillväxtprognoserna skruvas ned efter flera år av god tillväxt. Nästa år väntas densamma landa på måttliga 1,5 procent. Det kunde förstås varit värre. Ibland får man nöja sig med slaskväder.
Sverige behöver emellertid en tydlig regering, som förmår driva en på en och samma gång tillväxtvänlig och lagom stram politik. En budget har vi fått – den är dessutom riktigt bra! Men, som bekant, ännu inte någon regering. Frågan är då vilka realistiska alternativ som står till buds.
En borgerlig fyrklöverregering kommer vi att känna igen, även om den blir lite svagare än under Alliansens storhetstid. Att den orkar hela mandatperioden finns det inga garantier för, men med nuvarande parlamentariska situation får vi leva med minoritetsregeringar.
Sålunda också en så kallat blocköverskridande regering med Stefan Löfven som statsminister och med, förutom Socialdemokraterna, Centerpartiets, Liberalernas och Miljöpartiets medverkan. En politisk skvader som ändå inte räcker hela vägen till majortiet. Ministären riskerar bli starkt beroende av Vänsterpartiets eventuella välvilja.
Det är en riskabel lösning, av flera skäl. Till skillnad från en rent borgerlig regering – vars medverkande partier sakpolitiskt är väl sammansvetsade – kommer en en utvidgad rödgrön regering att spreta fasligt. I en sådan situation tvingas enskilda partier emellanåt gå med på politik de inte alls uppskattar. Då får stödet ”köpas” genom satsningar på andra områden, just sådana som det sura partiet prioriterar. Och då, när alla ska få något, riskerar det att bli dyrt.
Enligt vissa uppgifter ska Miljöpartiet till exempel vara beredd på att rusta upp försvaret, men i utbyte mot satsningar på ”andra områden”. I De grönas värld kan det betyda lite vad som helst, men knappast något med reapris!
Sverige behöver bättre förutsättningar än så när vi går in i lågkonjunkturen.