I veckan lämnade utredningen om näringslivets försörjningsberedskap sitt slutbetänkande till regeringen. Tillsammans med två tidigare leveranser har utredningen sedan sommaren 2022 verkat för att konkretisera och modernisera näringslivets roll i försvaret av Sverige. Det var inte en minut för sent.
Under 90-talet rustade Sverige ner det kalla krigets beredskapsstrukturer. Centralt för dessa var K-företagen: ca 11 000 särskilt utpekade företag som skulle ansvara för Sveriges försörjning under krig. Systemet präglades av överstatlighet och isolationism. Det som Sverige behövde skulle produceras inom Sverige. Utredningen meddelar att det inte längre är möjligt att återinföra K-företagssystemet i Sverige, bland annat på grund av företagens globala värdekedjor. Konstaterandet väcker också frågan om det gamla systemet hade fungerat i ett skarpt läge.
Det tydligaste exemplet på ett näringsliv som effektivt stöttar sitt land under krig hittas idag i Ukraina. Ukrainarnas uthållighet mot den ryska invasionen hade aldrig varit möjligt utan dess dynamiska privata sektor. Utvecklingen av moderna vapen, en fungerade livsmedelsproduktion, en snabbfotad reparationsberedskap och en stabil energiförsörjning har bara kunnat ske tack vare innovativa företag, en rimlig regelbörda och fri handel. Det är dessa strukturer som Sverige behöver skapa när vi bygger ett totalförsvar värdigt år 2025.
Utredningen har under arbetet kommit med kloka förslag. Att exempelvis att skapa en ny beredskapssektor för industri, bygg och handel och för denna en sektorsansvarig myndighet (Tillväxtverket), som utredningen föreslog i fjol, var särskilt välkommet. Att världsunika svenska stålföretag inte hade en formell sponsor i Beredskapssverige var en uppenbart orimlig ordning. Det senaste förslaget om försörjningsberedskapsavtal med företag som tillhandahåller samhällsviktiga varor och tjänster är också rätt väg att gå.
Mer generellt höjer utredningen näringslivets status i Myndighetssverige. De miljöpolitiskt överintresserade myndigheterna har länge haft svårt att se näringslivets roll i beredskapsbygget. Förhoppningsvis hjälper utredningens leveranser dessa att landa rätt i sina försvarsanalyser.
Men än mer övergripande sätter utredningen fingret på en djupare sanning. Det är nämligen inte vår moraliska överlägsenhet som är grunden för Sveriges utrikespolitiska inflytande, utan våra innovativa och världsledande företag. Ytterst bygger vår säkerhet på deras arbete. Möjligtvis är detta den viktigaste leveransen från utredningen om näringslivets försörjningsberedskap.