Sedan Islamiska samarbetsorganisationens, OIC, 57 medlemsstater gemensamt fördömde koranbränningarna i Sverige har pressen ökat på Turkiet att fortsätta neka Sverige inträde till Nato. Det är därmed inte troligt att vi kommer välkomnas in i försvarsalliansen till toppmötet i Vilnius som går av stapeln den 11:e juli, vilket åtminstone varit tanken.
Det vore beklagligt, men åtminstone från svenskt håll nödvändigt.
Turkiet har länge bromsat Sveriges ansökan, men anledningarna har skiftat. När processen drogs igång, när Magdalena Andersson (S) fortfarande var statsminister, var huvudproblemet Sveriges relation till kurdiska PKK och YPG. Detta hörs det inte längre mycket om. Nu handlar det istället om svensk yttrandefrihet. Imorgon är det fullt möjligt att Ankara hittar en annan anledning att fortsätta blockera Sverige.
Att koranbränningarna provocerat många muslimska länder, däribland Turkiet, är uppenbart inte minst efter OIC:s fördömande och också efter de stora protester som nyligen utlöstes i Irak. Det är därför inte svårt att förstå varför Ankara skulle känna sig pressade att "straffa" Sverige. Men även om så är fallet kommer detta farthinder också lägligt för Turkiet. Att Turkiet använder Sveriges Nato-ansökan för att cyniskt utöva påtryckningar har länge varit tydligt. Inte minst eftersom det inte alltid varit särskilt subtilt när de byter motivering för att stoppa oss.
Det är inte heller första gången som Turkiet använt sin vetomakt som en förhandlingsbricka i ett större spel. 2019 blockerade Turkiet i flera månader Natos plan för ett förstärkt försvar i Polen och Baltikum. Den gången ville man att Nato skulle erkänna YPG som en terrororganisation. Denna gång verkar det handla om att Turkiet vill att Nato ska intensifiera sitt arbete mot terrorism, och då särskilt hotet från PKK, enligt anonyma uppgifter som Aftonbladet tagit del av (14/5).
Med detta sagt verkar det som att spelet egentligen inte handlar så mycket om Sverige. Därför är det viktigt att vi har is i magen och inte låter oss pressas till att ge Turkiet ännu fler eftergifter, och särskilt inte när det handlar om något så grundläggande som yttrandefriheten. Vi vill ju gå med i Nato för att skydda våra friheter från utländsk aggression, då blir det meningslöst att istället sälja samma friheter till en annan utländsk makt. Även om det är en besvikelse att det hela inte lär ros i hamn denna gång.