Kommer Sverigedemokraterna att få sin vilja igenom? Mitt under den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget bestämde sig SD inte för att mildra sin hårda politik, utan tvärtom skärpa den ytterligare. 95 procent av alla flyktingar ska stoppas vid gränsen.
Det borde förpassat partiet till marginalen. Istället kan vi i värsta fall hamna just där.
Från en redan hög nivå har nämligen flyktinginvandringen rusat de senaste veckorna. Under september sökte nästan 25 000 personer asyl – vilket är ett historiskt rekord. Det innebär också att Migrationsverkets prognoser, som tidigare talade om en svagt vikande trend, havererat. Sannolikt kommer över 100 000 människor att ha sökt sig till Sverige innan året är slut. Förutom en dryg tredjedel syriska flyktingar, kommer många även från Afrikas horn och den grupp som för tillfället ökar mest är afghaner.
Migrationsverket varnar för att platserna på flyktingboenden håller på att ta slut. Vid årsskiftet kommer allt från gamla hotell till kursgårdar och rivningsbyggnader som Bollen i Norrköping att vara fyllda – också på landsbygden.
Därför har migrationsminister Morgan Johansson (S) passat på att presentera ett antal nödåtgärder, som att använda gymnastiksalar liksom Försvarsmaktens och Kriminalvårdens lokaler. Till och med tältläger diskuteras. Ytterligare platser ordnas genom att tvinga alla kommuner till flyktingmottagande, men det väntas bara handla om några tusen sängar och byggandet av 75 000 modulhus ska utredas.
Medan tusentals personer som inte fått uppehållstillstånd ska snabbavvisas (vet Miljöpartiet om det?) passade Johansson dessutom på att skälla ut privata bolag för att ta höga hyror för flyktingboenden. Som om den missriktade ilskan skulle lösa några mottagningsproblem.
Att Johansson och andra företrädare för ministären Löfven är stressade går emellertid att förstå. Efter brandtalens och flyktinggalornas välvilja har den grå vardagen infunnit sig och då visar det sig att regeringen inte tagit höjd för utvecklingen – varken politiskt eller ekonomiskt. Inga avgörande beslut har fattats, samtidigt som statens utgifter för flyktingmottagande nästa år väntas motsvara en hel försvarsbudget. Många kommuner varnar för att de inte bara saknar boenden, utan långsiktigt också adekvata resurser för sjukvård och framför allt skolgång.
Sverige håller helt enkelt på att slå i taket och det hårt. Vid en totalt okontrollerad situation kan det i värsta fall bli nödvändigt att stänga gränserna, om än temporärt. Det vore bättre att successivt att anpassa mottagning, lagstiftning och resursfördelning efter rådande omständigheter – samt tydligt meddela övriga EU att andra får ta sitt ansvar. Men regeringen gör ingenting och den borgerliga oppositionen tvekar.
Har man redan gett upp?