Videon är inte längre tillgänglig
Debatten runt regeringstaburetten har sannolikt varig ganska tuff. Det var en medtagen statsminister Stefan Löfven och en betydligt mer tagen Åsa Romson (MP) som under gårdagseftermiddagen presenterade regeringen nya förslag till lösning för flyktingkrisen. Det var ungefär som ryktet gjort gällande. Regeringen vill att antalet asylsökande ska ”minska drastiskt” och vägen dit går genom att Sverige anpassar sig efter EU:s minimiregler för flyktingmottagande under kommande tre år. Utökade id-kontroller på bussar och tåg, begränsad rätt till anhöriginvandring och skärpta försörjningskrav. Dessutom införs åldersbestämning av unga och tillfälliga uppehållstillstånd för alla utom kvotflyktingar. ”Syftet är att skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande” sa Löfven under presskonferensen. Romson fyllde i med ”Jag ska vara helt ärlig, vi har under den senaste tiden ett antal mycket svåra debatter i partiet just kring verklighetsbilden. De senaste veckorna har jag blivit helt övertygad om att bästa sättet att hjälpa mina miljöpartistiska kommunalråd är att ändå göra något”. Vidare hävdade de två att regeringen nu ska söka största möjliga stöd för politiken. Om så verkligen var fallet borde regeringen kanske pratat med oppositionen innan förslagen presenterades!
Det krävs inget vidare politiskt snille för att inse att det som nu presenteras är politikens motsvarighet till tågens nödbroms. Problemet är att förslagen kommer alldeles för sent och högst sannolikt är otillräckliga. Landets myndigheter, kommuner, landsting och länsstyrelser har i månader levererat larmrapport efter larmrapport för döva öron. Gissningsvis borde det finnas åtminstone någon på regeringskansliet och departementen som kunnat förklara läget för Löfven och Romson. Dessutom har regeringen en hel underrättelseapparat till sitt förfogande som också borde kunnat informera om läget och göra någorlunda bedömningar om den framtida utvecklingen. Om så skedde verkar ingen på Rosenbad ha lyssnat.
Först går det långsamt och sen går det fort som bekant. Regeringen har agerat tidigare i frågan men som det nu kan konstateras gjorde man då för lite och för sent. Sverige har de senaste två månaderna tagit emot 80 000 asylsökande. Det är ett par stycken medelstora svenska kommuner som ska tas omhand omedelbart och integreras på sikt. Den 29 april intervjuades Stefan Löfven i Sydsvenskan och fick då frågan ”Finns det något tak för hur många flyktingar Sverige kan ta emot?” Svaret då var ”Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare”. Vi kan nu konstatera att statsministern hade fel och hans regering fortsätter att springa efter det tåg som redan lämnat perrongen.