I går fann den styrande Kvartetten i Norrköping för gott att kalla kommunens friskolor till så kallat informationsmöte. Det vill säga de fick veta vad de redan visste – att det blir mindre pengar, att det minsann inte blir fråga om någon kompensation eller mjuk övergång. Lika för alla påstår den politiska majoriteten, fast så är det ju inte i praktiken. Friskolorna tvingas verka på samma villkor som andra företag eller privata organisationer. De kan inte heller, till skillnad från den kommunala skolan, kunna kosta på sig några långsiktiga underskott.
Fast egentligen går åsikterna isär om vad som egentligen avhandlades. Alla journalister var nämligen portade. Vi kan väl anta att kommunledningen inte vill ståta med sin arrogans offentligt...
På sin blogg på nt.se skriver oppositionsrådet Sophia Jarl att hon tidigare under nämndsammanträde, på en direkt fråga, fick svar av Olle Vikmång (S) att det naturligtvis inte skulle behövas några sänkta ersättningsnivåer, följaktligen var kompensationsfrågan meningslös. Ändå blev det just sänkta ersättningsnivåer! En klassisk svekpolitik, fast problemet är förstås inte att Jarl förts bakom ljuset utan att så många friskolor utan vidare förvarning drabbas så hårt.
Nu behöver allt detta inte bero på socialdemokratisk illvilja, det kan ju vara fråga om inkompetens också! Och att de borgerliga partierna i Kvartetten varit tysta som möss, kan inte det bero på att företrädarna för dessa partier inte riktigt visste vad de skrev under på för politik? I så fall kan man ana prestige bakom samma offentliga tystnad, att man inte vill erkänna sina uppenbara misstag.
Problemet är förstås att alldeles oavsett politikens anledning får de fristående skolorna och förskolorna betala priset. Särskilt besvärligt blir det för förskolor, ofta helt ideellt drivna och med mycket små rörelsemarginaler. Under gårdagens moderata presskonferens påpekade Jarl och gruppledaren i utbildningsnämnden Mia Vargö att många hört av sig och varit oroliga. Man kan förstå om ännu fler hört av sig till Socialdemokraterna, dock sannolikt utan någon vidare respons.
För frågan är vad man ska göra istället?
Jarl och Vargö har faktiskt ett förslag. Nämligen att omfördela sex miljoner kronor från en i sig tveksam tillsättning av nya centrala tjänster och använda desamma för att höja elevpengen. Det skulle komma såväl friskolor som kommunala skolor till del och dämpa den ekonomiska smällen. För förskolorna skulle det handla om en halvering av den nu aktuella fördyringen om cirka 1 500 kronor per barn och år.
Det är sorgligt att friskolorna fortsätter stå i strykklass i Norrköping, likaså att Socialdemokrater gärna och ofta talar om utbildningssatsningar – men i faktisk politik gör tvärtom. Tyvärr har vi emellertid vant oss vid det såväl som sedvanlig nonchalans gentemot småföretagarnas villkor.
Det nya är att denna gång är styret inte rödgrönt, utan blocköverskridande. Är verkligen detta målet för de mindre borgerliga partierna, att förvalta en socialdemokratisk vänsterpolitik?