Den 9 december 2017 attackerades synagogan i Göteborg av ett tiotal maskerade personer. Gänget kastade brinnande föremål både mot synagogan och mot bilar som stod parkerade på församlingens parkeringsplats. Detta ledde till att tre personer med rötter i Syrien och Palestina dömdes för grovt olaga hot och försök till grov skadegörelse till fängelse. På grund av att Göteborgs tingsrätt kunde konstatera att det rörde sig om ett hatbrott blev straffet hårdare.
En av männen dömdes dessutom till utvisning efter avtjänat straff. Detta överklagades dock till hovrätten som gjorde en annan bedömning och upphävde beslutet om utvisning. Hovrätten ansåg att det utgjorde en fara för mannens grundläggande mänskligheter om han skulle utvisas till Palestina, på grund av att staten Israel skulle kunna tänkas ha ett intresse av saken.
De svenska domstolarna har alltså inga problem att ta hänsyn till högst hypotetiska konsekvenser när de väljer att ändra en dom och upphäva ett beslut om utvisning.
Den sexårige pojken Denis har mött ett helt annat öde. Den 9 november 2017 sökte den ukrainske pojken Denis uppehållstillstånd i Sverige tillsammans med sin mamma. Tragiskt nog hittades hans mor död i en lägenhet den 10 mars i år. Denis pappa bor i Ukraina och har avsagt sig vårdnaden om sin son, så efter sin mammas död hade barnet ingen vårdnadshavare.
Sedan mammans död bor Denis hos sina morföräldrar, vilka har bott i Sverige i sex år. De har ansökt om att få adoptera honom, men Migrationsverket har beslutat att pojken istället ska utvisas till Ukraina. Tanken är dock inte att skicka honom till några släktingar, utan till ett ukrainskt barnhem. Migrationsverket måste anse att situationen hos morföräldrarna är extremt destruktiv för Denis om de anser att ett ukrainskt barnhem är ett bättre alternativ – en miljö där han inte känner någon.
Migrationsverket skriver nämligen att utvisningsbeslutet görs ”med beatkande av principen om barnets bästa”. Antingen vet Migrationsverket någonting graverande som inte allmänheten har kännedom om, eller så är detta ett till fall i raden av obegripliga beslut från Migrationsverket.
Efter stor medial uppmärksamhet har dock utvisningsbeslutet stoppats tills vidare.
I dagens Sverige kan en prickfri invandrarfamilj som arbetar, betalar skatt och uppfostrar sina barn utvisas på grund av ett rent byråkratiskt misstag – vilket skulle kunna hända vem som helst. Däremot går somliga våldtäktsmän, mördare och de kriminella ovan nämnda säkra från utvisning.
Det är inte bara moraliskt fel. Det riskerar också att urholka förtroendet för statsapparaten. Är staten så pass blind eller fumlig att den inte förmår utvisa personer som uppenbarligen inte förtjänar att vara i Sverige och utgör en fara för andra, men däremot gör sitt yttersta för att utvisa personer som anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället?