Liberalerna, de med landets för stunden mest omdiskuterade logotyp, höll den gångna helgen riksmöte och presenterade i veckan sitt förslag till vårbudget. Alliansen lägger som bekant ingen gemensam budget. Liberalerna har två välkomna satsningar i sitt förslag. Dels vill partiet skjuta till 10 miljarder kronor till försvaret åren 2016-2020, detta alltså utöver det tillskott på 10,2 miljarder som försvarsuppgörelsen från förra året innebar. Dels vill Liberalerna tillföra polismyndigheten 2500 nya poliser och dessutom återinsätta beredskapspolisen. Viktiga och intressanta förslag.
Satsningen på försvarsmakten är synnerligen välkommen. I gårdagens Svenska Dagbladet avslöjades att mycket av det tillskott som kom av försvarsuppgörelsen riskerar att ätas upp av ökande kostnader för materielinköp. Enligt SvD:s rapportering, som bygger på en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, "Mindre försvarsmateriel och organisation för pengarna", saknas det årligen tre miljarder kronor för inköp av vapen och materiel. Och detta under kommande 20 åren!
Ett antal faktorer uppges ligga bakom. Valutakurser och beställningar som inte är valutasäkrade driver upp priset på bland annat den nya versionen av Gripen-planen och den nya ubåten A26. Dessutom blir de nya luftvärns-, torped- och robotsystemen dyrare. Som lök på laxen har Norge som bekant dragit sig ur affären med det nya artillerisystemet Archer vilket skapat en övertalighet på 24 pjäser (som givetvis borde ställas till svenskt förfogande). Listan kan göras lång på ekonomiska bekymmer som hopas sig framför såväl ÖB Micael Bydéns dörr som framför försvarsminister Peter Hultqvists (S). Vem som förväntas plocka upp notan för materielbeställningar som driver på utgifterna är högt oklart. Om Försvarsmakten förväntas lösa det inom given budgetram räcker inte ens Liberalernas tio extra miljarder till för att lösa problemen. Något måste bort, stoppas eller skäras ner radikalt. Vem tar ansvar för det? Försvarsminister Hultqvist, som hittills gjort sig känd för att hålla sig med ett försvarspolitiskt perspektiv på sitt fögderi och dessutom lyckats stå emot finansdepartementets råsopar. Klarar han en rond till?
Samtidigt går det inte att backa sig framåt. Det försämrade säkerhetsläget kring Östersjön kräver att Sverige tar sitt säkerhetspolitiska ansvar. I dag lägger vi minst av vår BNP på försvaret av länderna i vårt närområde. Regeringens linje med fortsatt allianslöshet bör med all logik följas av beslut att om vi inte löser vår säkerhet tillsammans med andra, måste vi göra det själva på ett trovärdigt sätt. En underfinansierad försvarsbudget är i sammanhanget en svaghetssignal till omvärlden. Såväl till vänner som till andra.