Söderköpings kommun undersöker nu om det är möjligt att få riva Brunnslasarettet, en av stadens kulturbyggnader. Det är ett märkligt agerande i en stad som delvis lever på det historiska arvet.
Det handlar inte heller om en undanskymd byggnad. Brunnslasarettet ingår i miljön Söderköpings brunn, som är ett riksintresse för kulturmiljövård. Byggnaden gränsar till de centrala delarna av Brunnsparken och ingår, tillsammans med den gamla samskolan och Tingshuset, i ett skolområde som har hamnat i malpåse.
Situationen skapar frågor. En framåtblickande fråga är vad det kostar att bevara huset. En tillbakablickande är vad som har hänt och om det hade gått att undvika. Byggnaden användes senast i maj 2016 men påstås nu vara livsfarlig att vistas i.
I NT (5/1) försöker en tjänsteman att tolka folkviljan kring Brunnslasarettets framtid: "Många vill bevara fastigheten medan andra säger: riv och bygg bostäder." Det är ett olyckligt uttalande som sätter bilden av att byggande och utveckling står emot bevarande och stagnation. Något som är helt felaktigt.
Kommunens bostadsförsörjning bestäms inte av vad som sker med Brunnslasarettet. Söderköpings politiska majoritet (S, M och MP) har prioriterat bostadsbyggande. Särskilt Börje Natanaelsson (M), ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden, har gjort en stor och lite förbisedd insatts för att säkerställa tillgången på byggklar mark.
Snarare kan en bevarad brunnsmiljö bidra till kommunens attraktivitet. Den historiska miljön lär vara en viktig anledning till att en del arbetspendlare väljer att investera i Söderköping framför exempelvis Svärtinge, Marby eller Lindö.
Att en rivning av Brunnslasarettet övervägs är motsägelsefullt av ytterligare en anledning. Den politiska majoriteten vill i ett förslag till en ny detaljplan, som läggs inför kommunfullmäktige den 7 februari, att Brunnsparkens centrala delar ska värnas. Indirekt betyder det att skydda den miljö som Brunnslasarettet är en del av.
Även om det protesteras mot att den föreslagna detaljplanen tillåter byggande i parkens ena kant har majoritetens förslag en klar uppsida. Den nuvarande planen tillåter uppförande av två hus centralt i parken. Och det är som den tidigare MP-politiker Meta Berghauser Pont skrev på insändarplats i torsdagens NT: ”Den nya detaljplanen är utvecklad för att ta bort dessa byggrätter, värna parkens centrala delar och i stället bygga bostäder i den östra delen av parken.”
Att Brunnslasarettet har tillåtits förfalla går dock emot syftet med den föreslagna detaljplanen. Det gör att majoritetens genuina intention om att skydda den värdefulla miljön kan ifrågasättas.
För att återfå förtroende i detaljplaneprocessen krävs klargöranden kring Brunnslasarettet. Varför har läget blivit allvarligt så fort?
Dessutom har flera kulturbyggnader i samma område hastigt och lustigt dömts ut av kommunen. Brunnslasarettets grannhus Bergahallen, den gamla samskolans gymnastiksal, revs redan förra året. Och Tingshuset blev oväntat utdömt som skollokal. Vad är det som sker med en av stadens viktigaste kulturmiljöer?