Det verkar som att intresset för EU-valet har ökat, jämfört med tidigare. Till vallokalen i Sankt Anna, i Söderköpings kommun, söker sig röstberättigade under söndagen. Detta trots att solen skiner och den omgivande skärgården kan locka med mycket annat än röstbåsen, som har ställts upp i den lokala skolmatsalen.
Visserligen är inte trycket lika stort som under valet till riksdag, landsting och kommun. Men under den sena eftermiddagen verkar det komma och gå någon mest hela tiden i Sankt Anna.
Innan valdagen har dessutom fler svenskar än någonsin förtidsröstat. Över 1,4 miljoner förtidsröster är registrerade, vilket kan jämföras med 1,3 miljoner förtidsröster i förra EU-valet. Det här har fått många att spekulera i att valdeltagandet ska bli rekordstort.
Det lär dock inte vara de svenska partiernas förtjänst om valdeltagandet visar sig ha ökat. Intresset framstår i viss mån som svalt i partiorganisationerna – att valvakorna är få i Norrköping kan ses som ett uttryck för det bristande engagemanget. Moderaterna har ingen egen valvaka i staden, även om partiets ungdomsförbund anordnar en.
Däremot verkar det finnas en generell trend att väljarna har intresserat sig mer för valet till Europaparlamentet. Under söndagen rapporteras det i ett flertal länder i unionen om ett högt valdeltagande.
Men de svenska partierna kan ha slarvat bort väljarnas ökade intresse för den europeiska politiken. I valrörelsen har knappast de EU-politiska konfliktlinjerna tydliggjorts, snarare har väljarna mött grälsjuka partiföreträdare. Frågor med liten relevans för EU har gjorts till bärande delar av kampanjer. Och orimliga hållningar i frågan om EU:s budget och jordbruksstödens framtid har inte på allvar utmanats av andra partier.
Det svenska bidraget till EU:s budget lär kortsiktigt behöva öka, om Storbritannien lämnar unionen. Jordbruksstöden kan inte heller kapas snabbt, vilket många partier i den svenska debatten har låtit förespegla. Därför är det som upplagt för ökad kritik mot EU framöver, när budgetförhandlingarna går från att vara fluffigt oklara till att behöva konkretiseras.
Det finns dock flera ljusglimtar med årets val, utöver ett potentiellt ökat väljarengagemang. För första gången saknas de politiska dagsländorna – likt Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Därmed har vi i årets val sett en normalisering mot hur de nationella valen brukar vara.
Årets val kan inte heller ses som ännu en folkomröstning om det svenska medlemskapet i EU. Inget av de svenska riksdagspartierna har i valrörelsen drivit frågan om att Sverige ska lämna unionen.
Nästa steg i normaliseringsprocessen av EU-valet är att valrörelsen faktiskt handlar om sådant parlamentet i Bryssel kan påverka. Fram tills dess kan alla som röstade i EU-valet glädjas åt att ha deltagit i världens näst största demokratiska val.