Vissa sommarplågor är mer bokstavliga än andra. En är sjukhusens brist på personal. Som det går att läsa på nt.se lider till exempel Vrinnevisjukhuset i Norrköping (ViN) svårt av bristen på framför allt sjuksköterskor. Det leder till färre vårdplatser och längre köer på akutmottagningen.
Situationen är varken ny eller unik för Region Östergötland. Inte heller tycks det råda några fundamentala skillnader mellan regioner av olika politisk färg.
Sköterskebristen leder antingen till sämre vårdförutsättningar sommartid, eller att regionerna tvingas hyra in personal. I praktiken blir det ofta lite av både det ena och det andra. Trots att vi i åratal har fått höra att regionerna måste göra sig mindre beroende av bemanningsföretagen.
Problemet är att regionernas politiska makthavare ofta inte lever upp till sina egna beslut. Om man ska minska hyrpersonalen sommartid (eller under andra tider på året) måste det ju också anställas fler sköterskor. Då snålar samma makthavare istället – och skjuter sig därmed i foten.
Man kan visserligen hävda att regionerna inte gärna kan ha överskott på personal (som om det någonsin varit ett problem!) bara för att ha tillräckligt många i tjänst sommartid, att det i så fall är rimligt att i begränsad utsträckning vända sig till bemanningsföretag. Fast dessa företag erbjuder sina anställda helt andra löner och möjligheter att styra när de vill arbeta. För regionerna blir det i slutändan dyrare, men det är inte bara en kostnadsfråga i sig. För de ordinarie anställda på sjukhusen brukar somrarna innebära extra stor arbetsbelastning. Just på grund av personalbristen. Vilket i förlängningen naturligtvis gör det än attraktivare att söka sig till bemanningsföretag.
Regionerna försöker agera som i en planekonomi – och effektiviteten blir därefter. Man kan alltså diskutera om inte vården borde organiseras på ett annat sätt, fast det är förstås en mycket stor fråga. Samtidigt fortgår sommarplågan med personalbrist år efter år.
Vissa sjukhus kan emellertid vara mer utsatta än andra. En risk är om akutpatienter skulle börja hänvisas till US i Linköping istället, som ändå så att säga är regionens huvudsjukhus och därmed prioriterat. Finns det brister på båda håll lär ViN dra det kortaste strået och då är det lätt att tänka sig en successiv normalisering.
Därmed riskeras långsiktigt ViN:s ställning som akutsjukhus, men inte som tidigare resultatet av stora politiska beslut, utan en smygande avlövning. Det kan mycket väl börja med personalbristen sommartid.