Så har det hänt. Igen. Två tonårspojkar har rymt från ett ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). Lätt och ledigt klättrade de två – fjorton respektive femton år gamla – över ett staket.
Fjortonåringen misstänks ha skjutit med automatvapen mot en lägenhetsdörr, i ett förmodat mordförsök, i stockholmsförorten Fruängen. Hans femtonårige kamrat är också han inblandad i Stockholms gängbrottslighet.
Fast nu är ju uppfattningen i Sverige sådan att fjortonåringar inte "kan" begå så grova brott. Eller åtminstone inte dömas för dem. För några decennier var det en rimlig uppfattning. Det var ytterst ovanligt med så unga förövare inblandade i svåra våldsbrott.
Istället sågs de som "missanpassade", vilket förstås är sant för alla kriminella i någon utsträckning. Men de betraktades inte som yrkesbrottslingar, än mindre som en fara för allmänheten.
I dag förhåller det sig som bekant på ett helt annat sätt, med en etablerad och mycket grov tonårsbrottslighet, i regel personer bakgrund från något av våra gettoliknande utsatta förortsområden. De under arton år riskerar sällan mer än högst fyra års fängelse, eller rättare sagt sluten ungdomsvård. De under femton inte ens det.
Ofta blir det "inlåsning" på SIS-hem enligt LVU – lagen om vård av unga. "Inlåsning" inom citationstecken, för i själva verket är dessa ungdomshem förstås långt ifrån rymningssäkra.
Kommer det något gott ur denna för alla inblandade sorgliga historia, är det möjligtvis att vi får hårdare lagar, längre straff och bättre inlåsning. SIS-hemmen kan i vissa fall förmodligen fylla sin funktion, men absolut inte när det gäller hanteringen av vad som i praktiken är grova våldsbrottslingar. "Ett hån mot brottsoffret och en provokation mot medborgarna" säger justitieminister Gunnar Strömmer (M). "En polis jag talade med som besökt ett SIS-hem beskrev det som 'LinkedIn för unga kriminella'" säger åklagaren Lisa dos Santos.
Moderata ungdomsförbundet kräver att SIS generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark sparkas av regeringen. Det är inte något ohemult krav. När vi har säkerhetsdirektörer på SIS som också efter den senaste rymningen har mage att tala om "ett robust system" är det uppenbarligen att det krävs chefer med annan attityd till arbetet. Åbjörnsson Hollmark borde, efter alla misslyckanden, vara den vuxne i rummet som tar ansvar för tillkortakommandena och avgår frivilligt.