Det är lätt att uttala sig tvärsäkert i situationer där man kanske inte sitter på alla relevanta fakta. Det är också lätt att i efterhand, med facit på bordet, uttala sig om hur andra borde ha agerat. Vi bör komma ihåg det i den fortsatta debatten.
Men vi bör också komma ihåg att det finns ett egenvärde att kalla en spade för en spade och ett misslyckande för ett misslyckande. Polisens hantering av påskens upplopp är överlag ett misslyckande. Våldsamma unga män (eller i vissa fall kanske snarare pojkar) lyckades tvinga polisen på reträtt, slog sönder polisfordon, kastade sten på brandkåren och brände bilar. Samt, allra viktigast, utsatte allmänheten för stor oro och fara. Polisen drog sig tillbaka.
Först ut på cirkus Paludans dystra turné var Skäggetorp i Linköping, strax följt av Navestad i Norrköping. Konfronterad med en besviken polis i Skäggetorp – besviken för att polisen inte gick till förnyad offensiv trots fler poliser på plats – vägrar chefen för polisregion Öst Malena Grann emellertid att erkänna ens det uppenbara. Att polisen misslyckades.
Granns oförmåga att erkänna egna tillkortakommanden (därtill retoriskt kryddat med rent svammel) gör det svårt att känna förtroende för henne. Allmänheten och framför allt kanske de vanliga poliserna – de som stod mitt i stenregnet, skadades och hade svårt att utföra sitt uppdrag – har rätt att kräva mer.
I sammanhanget är det en måttlig tröst att det gick dåligt i stort sett överallt. Man kan bara hoppas att den högsta polisledningen i Stockholm har större förmåga att erkänna egna misslyckanden och inte alltför sangviniskt söker bortförklaringar.
Förutom att enskilda poliser utsattes för stora faror, förstördes alltså polisiär utrustning i stor skala. Att ersätta densamma blir dyrt, men som det framgår av vårbudgeten väntar inte ytterligare resurstilldelning. Justitieminister Morgan Johansson (S) – som på gamla dar fått för sig att försöka framställa sig själv som en hårding – tycker inte heller att det behövs fler poliser. Snacka går ju. Och Johansson är bra på det.
Därtill kommer att polisledningen uppenbarligen misslyckats i sitt underrättelsearbete. Annars borde man ju kunnat förutse åtminstone något av kravallernas omfattning och tagit höjd för desamma.
Polisen misslyckades, men människor älskar med all rätt sina poliser! Fast vågar de som bor i utsatta områden lita på att polisen finns på plats nästa gång något riktigt allvarligt händer?