En av de större frågorna i valrörelsen förra året var frågan om företagande i välfärden eller snarare vinsterna som en del av företagen lyckas göra. Bakgrunden var en ett fåtal ”avslöjande” där några företag använd diskutabla, men fullt lagliga, metoder för att minimera skatten. Inte helt olikt upplägget sångaren Timbuktu har när han skatteplanerar. Den debatt som därefter startade blev snabbt ensidig. Den politiska vänstern fick in en smocka och helt plötsligt kunde nästan vad som helst hävdas gällande privat företagande i välfärdssektorn (alltså inom vård, skola och omsorg). Den politiska högern tog märkligt nog inte debatten och stod upp för mångfald och valfrihet och företagandets olika intresseorganisationer drog sig tillbaka.
Resultatet blev att regeringen sjösatte ett antal utredningar i frågan. Ivrigt påhejade/tvingade av Vänsterpartiet som har högst svansföring i frågan. Den politiska vänster ser sin chans att riva upp valfriheten och mosa den flora av privata företag som levererar tjänster och service till medborgarna inom sektorn. Vänsterns grundtese/propaganda har varit att företagen utarmar välfärden och snor åt sig skattepengar. Detta samtidigt som de är snåla mot de anställda och elaka mot brukarna! Att vara företagare i välfärdsbranschen var likställt med att slå hundvalpar. I vart fall om man accepterade vänsterns verklighetsbeskrivning.
Så är det givetvis inte och nu finns det svart på vitt. Under gårdagen presenterade Svenskt Näringsliv en omfattande studie, baserad på ett flertal oberoende källor som visar att såväl personal som brukare och elever är lika nöjda eller mer nöjda med den service de får från företagen jämfört med offentliga utförare. Personalen har lika lön eller högre (inte lägre). Kvaliteten på de tjänster som utförs är antingen lika hög eller högre än inom det offentliga. Privat driven verksamhet är således minst lika bra och utförs ofta mot en lägre ersättning än den offentliga. Om företagen dessutom lyckas generera ett överskott (i snitt 4,6 procent, vilket är lägre än inom tjänstesektorn i stort) de kan använda för att utveckla företaget är det ett kvitto på att de hanterar sina resurser rätt. Dessutom leds företagen inom välfärdssektorn i större utsträckning av kvinnor.
Nu lär inte statsminister Stefan Löfven (S) eller Jonas Sjöstedt (V) vare sig läsa eller ta till sig den statistik som Svenskt Näringsliv presenterar. Men rapporten bör tjäna som en faktamässig grundplåt i den fortsatta debatten i frågan.
Om regeringen dessutom vill kalla sig företagsvänlig och inte planekonomiskt driven bör man kanske be någon av begränsningsutredarna ta en titt på rapporten innan de slår igen dörren för företagen. Även partierna i Alliansen kan med fördel ta till sig granskningen.