Länge var Peter Hultqvist (S) en favorit som försvarsminister – åtminstone till höger! Hultqvist var inte bara folklig, utan framstod också som handlingskraftig. Inte minst i kontrast till sina moderata företrädare på posten...
Samtidigt har Socialdemokraterna inte alltid varit ett nedrustningsparti. Under den långa eran Tage Erlander rustades Sverige till imponerande styrka. Svårigheterna började på 70-talet – av ekonomiska, men också ideologiska skäl. De riktigt stora problemen började dock efter kalla kriget, där först Göran Persson genomförde en historiskt stor nedrustning och Fredrik Reinfeldt därefter i nymoderat svagsinne betraktade försvaret som särintresse.
Uppvaknandet blev obehagligt, men ärligt – var det nog många som inbillade sig. Påtryckta från höger av SD har de borgerliga partierna skärpt sig och i upprustningsfrågan står faktiskt sverigedemokrater och liberaler skuldra vid skuldra (även om ingen av dem vill erkänna det). Till och med Socialdemokraterna under Hultqvist har blivit bättre. Eller det var åtminstone vad vi inbillade oss.
Men på försvarsvarsberedningens senaste möte dök Hultqvist plötsligt upp med varningar om att komma med allt för kostsamma förslag. Hittills har alla varit överens om en höjning av försvarsanslagen till 2025 och det är inga småsummor det är fråga om. På bara några år ska tilldelningen gå från dagens runt 1 procent av BNP till 1,5 procent. Det motsvarar det nordiska snittet, men är ännu långt under Natos medlemsrekommendation om minst 2 procent.
Fast Hultqvist vill inte tala procentsatser och det kan man ju förstå! Då blir ju upprustningen tvingande, mer än bara ord. För när det kommer till att gå från ord till handling har Hultqvist visat sig allt mer opålitlig. Liberalernas representant i försvarsberedningen Allan Widman konstaterar att ”försvarsministerns avsikt var att sänka förväntningarna inför det kommande försvarsbeslutet. Det är högst osäkert om han har sitt eget partis stöd för ytterligare ekonomiska tillskott”.
Tyvärr är det en förväntad analys. Stefan Löfven har aldrig varit någon profilerad försvarsvän, samtidigt som Miljöpartiet och Vänsterpartiet – liksom den socialdemokratiska vänsterflygeln – kan säkert tänka sig att sabotera upprustningen. Det finns seriösa försvarspolitiker också till vänster! Men den allmänna bilden är ändå tydlig, samtidigt som Hultqvist inte kan smita från sitt ansvar.
För de borgerliga partierna i allmänhet och Moderaterna i synnerhet gäller det nu att våga sätt hårt mot hårt. 1,5 procentsmålet är försvarspolitiskt nödvändigt och ekonomiskt realistiskt. Hellre än att legitimera en dålig försvarspolitik bör de borgerliga i så fall lämna försvarssamarbetet med regeringen. Och är det något krut i Centerpartiet och Liberalerna bör de villkora sitt fortsätta stöd till regeringen med att upprustningen verkligen verkställs.