Att företag drar sig för att kritisera myndigheter av rädsla för bestraffning låter som ett fenomen som är hämtat från korrupta stater långtifrån det välfungerande Sverige. Det är dock uppenbart enkelt att bli hemmablind. Svenskt Näringsliv har nyligen presenterat sin årliga undersökning om företagsklimatet i Sverige, där bland annat företagarnas syn på rädslan att klaga på sina kommuner redovisas.
I undersökningen framkommer att hela tre av tio företagare inte vågar klaga på sin kommun av rädsla för att det ska påverka företaget negativt. Bland Norrköpings företagare anser endast 35,7 procent att företagsklimatet är bra och strax över 30 procent av företagarna har tvekat att kritisera kommunen.
Denna situation är för det första ett demokratiskt problem, som i synnerhet drabbar småföretagare, vilka kan ha det svårt att hävda sin rätt gentemot myndigheter. Utan juridisk kompetens och med en verksamhet med små ekonomiska marginaler har småföretagare ett klart underläge mot en illvillig byråkrati. Om inte kritiken känns ytterst motiverad drar sig många uppenbarligen för att framföra den.
Att inte våga påpeka rena felaktigheter och saker som kan förbättras försvagar hela det politiska samspelet. Allvarliga systematiska problem riskerar att inte dras fram i ljuset och myndigheterna får därmed färre incitament att göra någonting åt situationen. Det gynnar varken företagsklimatet eller förtroendet för politiken och det offentliga systemet.
Det är naturligtvis inte tal om att svenska myndigheter skulle ge sig på och stänga ner företag som i alltför många andra stater, men med tanke på hur mycket det offentliga påverkar och styr företagarens dagliga arbete finns det faktiskt skäl till oro. Detta gäller såväl offentliga upphandlingar, där inte sällan felaktigheter – eller rentav korruption – begås. Det finns också andra verktyg där tjänstemän kan göra arbetet surt för företagare, exempelvis genom att förhala bygglov liksom att använda kommunens tillsynsmöjligheter av arbetsplatser på ett destruktivt sätt. Det finns alltför många skräckexempel där småföretagare har tvingats att betala stora belopp för en inspektion som endast tar ett par timmar.
Det skulle vara väldigt orättvist att påstå att alla tjänstemän är benägna att ta till dylika metoder i sitt arbete, men det finns uppenbarligen en rädsla av att så är fallet.
Med det svenska höga skattetrycket och dess utbyggda byråkrati är det grundläggande att det finns ett förtroende för systemet, såväl hos vanliga väljare som hos näringsidkare. Annars har det ingen som helst legitimitet. Om förtroendet urgröps minskar också företagarnas vilja att söka tillstånd, betala skatt eller rentav samarbeta med myndigheterna.
Anställda i offentlig sektor har ett skydd som visselblåsare. Det verkar vara dags att fundera på något liknande för landets företagare.