Ett ja blev det. Till en vindkraftspark på västkusten. I alla de andra tretton fallen säger däremot regeringen nej. Och stänger därmed stora delar av Östersjön för vindkraftsparker under överskådlig framtid.
Försvarsmakten vill nämligen inte ha några stora vindkraftverk, som stör möjligheterna för havsövervakning. Det är alltså varken miljöminister Romina Pourmokhtari (L) eller ens energiminister Ebba Busch (KD), utan försvarsminister Pål Jonson (M) som "äger" frågan.
För bara några år sedan hade utfallet mycket väl kunnat bli åtminstone lite annorlunda, även med en borgerlig regering. Fast det var innan det ryska storanfallet på Ukraina och insikten om hotet mot Sverige. Det hotet fanns förstås redan då, men förståelsen för detsamma var mycket mindre.
De militära argumenten räcker och måste väga tyngst. Sedan får gröna vindkraftskramare säga vad de vill.
Samtidigt kan man misstänka att beslutet blev lite lättare för regeringen att fatta, med försvarspolitiken som främsta argument. Trots att det också finns andra faktorer som talar mot en kraftig utbyggnad av vindkraften, oavsett om det i så fall sker på land eller till havs.
Det råder delade meningar om förutsättningarna för framtida lönsamhet. Stora vindkraftsparker till havs skulle rentav kunna konkurrera ut delar av redan existerande vindkraft, eventuellt med konkurser som följd.
Framför allt innebär kraftigt utbyggd vindkraft att obalanserna i elsystemet förstärks. Behoven är ju som bekant ofta störst när det blåser lite, varför det först och främst behövs mer planerbar energiproduktion.
Säkerhetspolitiskt finns det samtidigt paradoxalt nog fördelar med vindkraften! Densamma är nämligen relativt svår att fysiskt slå ut vid krig, fast förutsätter en decentraliserad infrastruktur (vilket också erfarenheterna från kriget i Ukraina talar för).
För svensk räkning har vi att ta hänsyn till en lång kust och behovet av att – tillsammans med andra Nato-länder – kontrollera Östersjön. Det senare är särskilt viktigt med hänsyn till Gotlands utsatta position. Därför är de försvarspolitiska invändningarna mot stora vindkraftsparker helt begripliga. Den exakta avvägningen kan alltid diskuteras, men Försvarsmaktens önskemål måste (precis som under det kalla kriget) tillåtas väga tungt.