Alla dessa val i matbutiken. Olika sorter och märken av ägg, kött, havregryn och bönor – vilka är bäst att välja? En strategi är att köpa det billigaste. Men för konsumenter som letar efter andra värden än det lägsta priset är det krångligt. Särskilt om det i valet ska tas hänsyn till kvalitet, hållbarhet, miljöpåverkan och produktionsvillkor.
Många förpackningar döljer effektivt att det skulle vara svårt att välja rätt. Etiketter, certifieringar och käcka beskrivningar levererar på ett ögonblick köpargumenten till stressade konsumenter. Exempelvis undviker många att köpa ägg från burhöns när det finns ekologiska ägg från frigående höns utomhus.
Utifrån det första intrycket är valet naturligt, frigående höns låter mycket trevligare än instängda. Men i praktiken är det krångligare. Dagens hönsburar är inte som de dåliga gamla. Nu är de inredda på ett sätt som möjliggör ett naturligt beteende, det finns sittpinnar, sandbad och reden. Dessutom är det få höns i en bur vilket gör att de kan ha en social relation till varandra, något som är omöjligt för många av de frigående hönsen. För även frigående höns i ekologisk produktion går generellt i avdelningar om tusentals i anläggningar som inhyser tiotusentals. Och i stora enheter är det lätt att dåliga beteenden sprids, som att hönsen plockar fjädrarna av varandra.
Valet mellan de frigående hönsens ekoägg och burhönsens ägg är inte alls så glasklart som det kan verka. Men logiken i kyldisken tvingar fram enkla och svartvita berättelser som förmedlas av etiketter.
Hur exempelvis hönsen har det verkar inte vara det avgörande, det är etiketten som spelar roll. Och stämpeln ekologiskt har blivit särskilt framgångsrik. I reklamberättelserna ryms dock inte svårigheterna. Som att svenskt ekologiskt kött kan komma från djur uppfött på brasiliansk soja. Eller att forskningsstudier visar att ekologisk odling ger lägre skördar, i en tid när världens befolkning växer och behöver mer mat. Samtidigt kan ekologisk odling också ha fördelar. Det är alltså inte lätt att välja rätt.
Problemet är när den i matbutiken inledda fixeringen vid etiketter blir politik. När den enkla bilden får dominera. Regeringen har lagt fram ett produktionsmål om att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 – nästan en fördubbling jämfört med 2015. Och 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år 2030. Det är en etikettspolitik som inte tar hänsyn till alla förhållanden och utvecklingsmöjligheter.
Särskilt bekymmersamt blir regeringens mål när den naturliga utvecklingen annars kan vara att ekologisk odling kan blandas med andra produktionsformer. Frågan som länge har splittrat jordbruksnäringen – om jordbruket ska vara kretsloppsbaserat ekologiskt eller konventionellt med konstgödsel – kan tappa i laddning när ny teknik utvecklas och det bästa av de två världarna blandas. Förutsättningarna ändras när drönare kan analysera växande grödor, automatiska hälsokoller införs av djur och ny teknik minimerar användningen av konstgödsel och växtskyddsmedel.
Från politiskt håll vore det naturligt att stötta en utveckling som ger mer och bättre mat. Regeringen verkar dock bita sig fast vid etiketterna.