Regeringen måste styra upp Polisen

Om inte Polisen fungerar hjälper varken straffskärpningar eller pengar.

Mer resurser och nya befogenheter till Polisen riskerar att förslösas om organisationen är dysfunktionell.

Mer resurser och nya befogenheter till Polisen riskerar att förslösas om organisationen är dysfunktionell.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2023-07-20 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Polismyndigheten har JO-anmälts av en sina egna anställda. Förundersökningsledaren Sverker Thorsson som arbetar i Polisregion Väst står bakom anmälan. Han reagerade på ett mejlutskick från regionens bedrägeriavdelning där det meddelades att fall av ringa bedrägeri, vilket understiger 1 250 kronor, kommer läggas ned. Thorsson uppfattade mejlet som en signal att sluta lägga tid på dessa fall.

Bedrägerisektionens tillförordnade biträdande chef, Alexander McQueen, säger till SVT (17/7) att inget sådant beslut har fattats. Vilket förstås varken motsäger att mejlet har skickats eller att det speglar en etablerad praxis i polisregionen.

Troligen förklarar det varför Riksrevisionen tidigare i år (28/2) riktade svidande kritik mot Polismyndighetens hantering av mängdbrott. Trots att dessa står för 80 procent av anmälda brott är uppklarningsgraden nära noll. Sex procent för stöld, fem procent för bedrägeri och två procent för skadegörelse. 

Ett av de största problemen som Riksrevisionen finner är att lokalpolisområdena inte bemannas ordentligt. Ett skäl är målet om maximalt 30 procent civilanställda inom myndigheten. Det tillkom för att polisbrist inte skulle döljas, men i många fall behövs också fler civilanställda, som bland annat utredare.

Ett större problem är dock det rigida systemet för anställning och lönesättning. Den som antas till polisutbildningen blir tilldelad den tjänst där man ska aspirera och sedan förväntas tjänstgöra. Förvisso jobbar myndigheten på att ta bättre hänsyn till studenternas önskemål, men det är inte garanterat. Därför har flera så kallade ”flyttlådor” behövt genomföras.

De fungerar ungefär som trepartsbyten av hyreslägenheter. Polisanställda ansöker om tjänstbyte, men det godkänns bara om någon annan har sökt till ens egen nuvarande tjänst. Samtidigt har chefer begränsad möjlighet att sätta de löner som behövs. Polisförbundet har i många år motarbetat lönespridning. Numera har facket gått med på kostnadstillägg i dyrare regioner, men efterfrågebaserade skillnader accepteras ännu inte. Det är knappast förvånande att myndigheten har personalbrist.

Tyvärr verkar regeringen inte särskilt fokuserad på Polisens vardagliga verksamhet. Det saknas en inrikesminister med särskilt ansvar för polisväsendet och justitieminister Gunnar Strömmer verkar hålla sig till sitt gebit och främst arbeta med lagändringar. Varken dessa eller mer pengar lär dock göra nytta om inte myndigheten fungerar.