Undersökande journalistik är inte något nytt. Redan 1938 ställde Ludvig ”Lubbe” Nordström till med stor kalabalik genom sin reportageserie ”Lort-Sverige” i Sveriges Radio.
Fast 1938 är länge sedan och Fattigsverige hör historien till. Eller?
På senare år har lössen åter blivit en plåga i skola. Myndigheter och skolor gör vaga försök att bekämpa desamma, fast mest tycks det handla om att inte skuldbelägga någon. Vem som helst kan drabbas, heter det, och till sist framstår lössen som mygg eller getingar – vilka måhända är irriterande, men på det hela taget något som får accepteras.
Folkhemmets arkitekter hade förmodligen blivit ganska upprörda över dagens nonchalans. Lössen hade ju nära nog utrotats och för flera generationer svenska skolbarn var dessa skadeinsekter ofta något närmast exotiskt. Varför kunde det inte förbli vid det?
Allvarligare än lössen är dock att också råttorna stortrivs i våra nygamla stadsmiljöer. På bara några få år har antalet saneringsärenden ökat med nästan 70 procent och föga förvånande är problemen ofta värst i storstäderna. I Östergötland har ökningen dock varit mindre, som det går att läsa på nt.se. Vi har hittills varit relativt förskonade från dessa besvärliga skadedjur.
En del reagerar kanske mot språkbruket. Kan inte råttor vara söta, har inte de också rätt att existera?
För allt i världen, fast det är just dylikt gullande som kan vara en anledning att de förslagna råttorna tar för sig. Vi har sänkt garden och glömt äldre generationers mer jordnära erfarenheter. I Norrköping innebar det till exempel smutsiga innergårdar och utedass även på denna sida andra världskriget.
Här och på andra platser bekämpades dessa hygienska katastrofområden med viss iver – och faktiskt något att betänka när 60-talets rivningshysteri kritiseras. Rivningskritiken är berättigad, men dåtidens bostadspolitik ska också ses utifrån dåtidens förutsättningar. Trots allt var det sällan bättre förr.
Råttornas nygamla invasionståg har flera orsaker. Numera är permanent användning av råttgift förbjudet, vilket dock har fördelar och inte bara eftersom giftet riskerade att drabba exempelvis intet onanade katter. Det fanns framför allt risk för att råttor utvecklade resistens.
Råttor går dock bra att bekämpa med fällor, problemen finns på andra håll. Råttor uppskattar uteserveringar och illa skötta parker. De uppskattar också vår forcerade miljövrum med återvinningsstationer istället för traditionella sopnedkast och kompostering som breder ut sig i stadsmiljöer där de tidigare lyste med sin frånvaro. Återvinning behöver visserligen inte vara ett problem i sig, men blir det definitivt när sopstationer inte är välstädade och töms ofta.
Kanske är det dags att ta ett steg tillbaka. I vilket fall som helst är situationen både oroande och oacceptabel. Det finns inga skäl att nostalgiskt längta tillbaka till Lort-Sverige.