I efterdyningarna av det tragiska dubbelmordet i Västerås har en debatt om den grova brottsligheten blossat upp. I fasan över det som skett vill många påpeka att det brutala våldet minskat. Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visades upp och där hävdas att offren för dödligt våld minskat. Förvisso med ganska små numerära värden och 2013 års siffra är ungefär densamma som under mitten av 90-talet. Drygt 80 medborgare avlider årligen på grund av ”dödligt våld”. Andelen skadade av våld (av 500 000 medborgare) ligger på 120, vilket är mindre än det var i början av 90-talet men samma siffra som 1997/98. Det är små förändringar men onekligen har antalet minskat. Däremot kan man efter årets många händelser i Malmö och Göteborg fundera över hur statistiken kommer att se ut för 2015.
För oavsett vad BRÅ:s statistik visar är det den vardagen som medborgarna upplever. Sedan i våras har ett trettiotal handgranater detonerat i Malmö. Nu har polisen gripet ett antal misstänkta, men omfattningen och riskerna med militära vapen i händerna på kriminella är motbjudande. I samma stad sker skjutningar mer eller mindre varje vecka och i Göteborg är situationen om möjligt värre, förutom att det är färre handgranater där. I Göteborg mördades en fyraåring när hans föräldrars bil sprängdes (12/6). I Örebro dödades en 21-åring (5/7), i Arlöv en 20-åring och även i Eskilstuna har det varit skottlossning. I Trelleborg kastar någon in en handgranat på socialkontoret (5/8). En 16-årig pojke skjuts till döds på Brommaplan (24/7), en 7 årig pojke träffas av ett skott på utsidan av knät och en 55-åring får ett skott genom munnen i Husby (16/5). Enligt TT har det hittills i år skett 70 ”konstaterade” skjutningar i landet. 2014 var det 88 och 2013 var det 90. Antalet dödade är kanske lägre, men det mesta tyder på att skjutningarna under 2015 kommer att överstiga de två föregående åren.
Allt detta påverkar givetvis den bild medborgaren har av sin omgivning och det samhälle vi lever i. Det är helt riktigt att sannolikheten att man ska huggas ner under ett varuhusbesök eller att man ska överfallas när man är ute och joggar är förvinnande liten. Men det händer, och det händer här och nu.
NT har i veckan rapporterat om hur polisen har svårt att klara upp vardagsbrott. Ärenden avskrivs med vändande post. Mer resurser läggs på den grova brottsligheten, men även där är andelen ouppklarade brott allt för hög.
Staten har ett ansvar att skydda medborgarna och vid behov gripa och lagföra de som gör ont mot andra. Det är den mest basala delen av samhällskontraktet mellan stat och medborgare. I den stund staten slutar leverera sin del av avtalet uppstår problem. Det är möjligt att det grova våldet minskar statistiskt på marginalen, men det är klen tröst för offren och de anhöriga. När folk känner sig otrygga utarmas samhällskontraktet.