Vänsterpartiet gick framåt i riksdagsvalet och i dagarna fick de även posten som 2:e vice talman i riksdagen. Att ett parti med så pass extrema åsikter som Vänsterpartiet vinner mark är oroande. Ytterst vill de avskaffa den privata äganderätten. I partiprogrammet står nämligen följande att läsa:
”Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande” och ”De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former”.
Det är svårt att tänka sig att de över 500 000 väljarna som röstade på V verkligen vill avskaffa marknadsekonomin, och därmed lägga ner eller förstatliga mängder med företag och i förlängningen se sina jobb försvinna. Men det är ytterst vad som sker om Vänsterpartiets ideal förverkligas.
Så sent som på första maj firade Vänsterpartiet i Umeå tillsammans med Kommunistiska partiet, ett parti som V även demonstrerat tillsammans med i närtid. Kommunistiska partiet vill genomföra väpnad revolution, stöttar världens mest slutna diktatur Nordkorea och hyllar minnet av Stalin. Därtill vill Vänsterpartiet sänka straffen för mord och i likhet med Sverigedemokraterna lämna EU.
Kanske är det ändå just idealismen och radikalismen hos V som lockar väljare, i en valrörelse där så mycket handlat om parlamentariskt spel och teknikaliteter. Vänsterpartiet verkar vara något av årets trendparti av de rödgrön-rosa partierna. I valet 2014 var det till stor del Miljöpartiet och Feministiskt initiativ som var hetast, framför allt bland unga kvinnor. På trendkänsliga Södermalm i Stockholm har V ökat med över sex procentenheter, samtidigt som Feministiskt initiativ rasat med tio procentenheter. Givet det parlamentariskt svåra läget var det många som troligen kände att en röst på Feministiskt initiativ var bortkastad i detta val, med tanke på deras låga siffror i opinionsmätningarna.
Vänstern bärs också fram av en rad akademiska profiler och kulturprofiler som gillar att romantisera kommunismen. När myndigheten Forum för levande historia fick i uppdrag av Alliansregeringen att uppmärksamma kommunismens brott mot mänskligheten, liksom man gjort med Förintelsen, blev det en proteststorm. 466 akademiker inom historia och samhällsvetenskap gick i taket, startade ett upprop och myndighetens uppdrag ändrades sedan från ”kommunismens brott” till ”kommunistregimers brott”. Det var ju inte kommunismen som sådan som orsakat så mycket skada, utan enskilda makthavare, ansåg man. Det pågår ingen tävling om vilken form av extremism som är värst – men nog är det anmärkningsvärt hur ofta kommunismen romantiseras i förhållande till andra extrema ideologier.
En annan delförklaring till valframgångarna kan vara Vänsterpartiets starka avståndstagande gentemot Sverigedemokraterna. Det finns en stor grupp väljare som anser det som viktigare att rösta emot SD snarare än att rösta för något annat. Med tanke på Sverigedemokraternas historia och strömmen av tvivelaktiga uttalanden och partiföreträdare som begått brott är det fullt förståeligt att många vill markera sitt avståndstagande. Men att göra det genom att rösta på ett annat parti med extrema ståndpunkter och mörk historia är inte rätt väg att gå.