Enligt Svensk handel beräknas vi shoppa julklappar för 21 miljarder kronor i år. Men även om det handlas för fullt befinner sig den globala försörjningskedjan i gungning. Krisen på containerfraktmarknaden fortgår alltjämt. Nedstängningar av hamnar till följd av pandemin gör att fartyg inte kan leverera många av de varor vi tänkt lägga under granen. Och levereras varorna är de ofta dyrare, på grund av de ökade fraktkostnaderna.
Världen har tvingats inse försörjningskedjornas bräcklighet – i en situation som med rätt beredskap faktiskt hade kunnat undvikas. Vad skulle hända ifall en illasinnad aktör medvetet försökte undergräva freden på våra hav?
Att Sverige är ett exportberoende land vet vi redan. Något som däremot fallit i skymundan är hur export och import går till i praktiken. Det är märkligt, inte minst med tanke på systemets skörhet och avsaknad av differentiering. Omkring 90 procent av landets export- och importgods transporteras via sjöväg. Dessutom kan 90 procent av sjötransportarbetet på svenskt territorium kopplas till internationella transporter.
För att krångla till det ytterligare är sjötransporten ofta det enda möjliga trafikslaget för en mängd samhällskritiska varor – exempelvis järnmalm, bensin och spannmål.
Sveriges hamnar är med andra ord en livsavgörande del av vår infrastruktur. Därför behöver de också tillräckligt skydd. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Enligt försvarsdebattören Patrik Oksanen är Sveriges sjöfartsberoende ett rejält bekymmer ifall skarpt läge skulle uppstå (Smedjan 24/9). Dagens fartyg är för gamla och framför allt för få. Faktum är att den svenska marinen inte varit så liten sedan Gustav Vasa handlade fartyg i Lübeck och tog dem till Sverige. Året var 1522.
På grund av detta kan regeringen tvingas till att fatta oerhört svåra beslut i krisläge. Ifall örlogsfartygen skulle behövas för att säkerställa in- och utflödet från Göteborgs hamn, lämnas Östersjön och Gotland tomma. Det rimmar illa i en alltmer osäker omvärld.
Den svenska naivitetens vana trogen har vi outsourcat försvaret av våra hamnar till andra. Den globala freden och stabiliteten till sjöss har hittills garanterats av den amerikanska flottan. Men USA vänder numera blicken mot Kina och det strategiskt viktiga Sydkinesiska havet. Kvar står Europas länder, med den yrvakna insikten att vi måste ta hand om oss själva.
Det är därmed hög tid för Sverige att ta ansvar för försvaret av vår samhällskritiska infrastruktur. Kostnaden för en misskött marin lär bli högre än dyrare julklappar.