Knappt har dammet i riksdagen efter cirkusen kring värdlandsavtalet med Nato lagt sig innan försvarsminister Peter Hultqvist (S) kastar in en ny brandfackla, i form av ett nytt avtal med USA, i debatten om den fortsatta svenska allianslösheten. Just allianslösheten är nämligen den hårda kärnan i regeringens försvars- och säkerhetspolitiska doktrin. Den orubbliga och stålhårda kärna som den rödgröna regeringen gör precis allt för att täcka med så många samarbetsavtal med Nato:s olika medlemsländer det bara är möjligt.
Nu står förvisso ett fullvärdigt svenskt medlemskap ganska högt på denna sidas försvars- och säkerhetspolitiska önskelista. Däremot är det besvärande att regeringen, trots frenetiska försök, aldrig klarar av att tänka den säkerhetspolitiska tanken färdigt.
Den korrekta utgångspunkten är att Ryssland sedan ett antal år beter sig som skolgårdsmobbare i sitt närområde vilket innefattar såväl Georgien som Ukraina och Östersjön. Medlet för att öka säkerheten när mobbaren varvar upp knytnävarna är att samarbeta med likasinnade. Men där gör regeringen halvhalt i tanken och nöjer sig med att skriva under diverse, förvisso synnerligen viktiga och kloka, avtal med försvarsalliansen Nato. Däremot vägrar man med en betydande envishet inte ens ta det ofta använda lilla favoritordet "utredning", än mindre ordet "medlemskap", i sina socialdemokratiska munnar. Envar inser att vill Sverige ha säkerhetsgarantier räcker inte enskilda avtal ens on man tar slut på bläcket i försvarsdepartementets alla bic-pennor så länge det inte rör sig om undertecknandet av ett medlemskapsavtal.
Hultqvist är på officiellt besök i USA och det var under mötet med försvarsminister Ashton Carter som Hultqvist för regeringens räkning signerade avsiktsförklaring som fördjupar samarbetet mellan Sverige och USA ännu djupare. Mer utbyte av information och mer gemensamma övningar står på programmet.
Regeringen Löfven och försvarsminister Hultqvist har på avtalsområdet och internationella övningsområdet gjort herkuliska insatser. Känslan är att Sverige ständigt deltar och samövar med såväl danskar och norrmän som amerikaner och polacker. Det är utomordentligt bra och en nog så viktig signalpolitik till omvärlden (läs Ryssland). Det är bra att regeringen driver en linje som innebär allt mer försjupat och ökat samarbete med våra grannländer och Nato. Men det räcker inte och det vet regeringen givetvis om. Vill man permanent hålla skolgårdsmobbaren borta krävs en av tre saker. Antingen att hela skolgården går samman (läs FN vilket aldrig sker eller blockeras), att man köper en massa träningsutrustning och lär sig värna sig själva eller att man blir riktigt bra kompis med någon som är riktigt stor, stark och snäll. Sverige och sittande regering klarar varken eller.