Mitt i allt eländet kan det vara lite lustigt att läsa hur en del så kallade experter sågar Riksbankchefen Stefan Ingves rekordstora höjning med en hel procentenhet.
LO-ekonomen Torbjörn Hållö rasar till exempel över beslutet och kallar det "helt bortom alla sans och balans", men konstaterar samtidigt att Riksbanken var tvungen att agera. Däremot borde Ingves nöjt sig med att höja räntan högst 0,75 procentenheter...
En kvarts procentenhet är i sammanhanget verkligen inte obetydligt, men reaktionen är i sig samtidigt en överreaktion. Vilket i likhet med andra tvärsäkra uppfattningar förmodligen beror på att många i själva verket är osäkra, men inte vill erkänna detta. Och att ekonomi ibland kan vara en gissningslek känns säkert obehagligt för de flesta.
Ska Ingves kritiseras för något är det att Riksbanken agerat för måttfullt tidigare, vilket han själv också erkänner. Ett problem i sammanhanget är dock att hela samhällets reaktioner på räntehöjningar delvis handlar om psykologi. En enda stor räntehöjning kan då få större genomslag än flera små under samma tidsperiod.
Psykologi i alla ära är emellertid problemen i grund och botten ändå ekonomiska. Härvidlag handlar det delvis om externa faktorer, som hur tyska gaspriser spiller över också på den svenska marknaden med högre energipriser och dito inflation som följd.
Dylika så kallade externa chocker kan vara svåra att hantera för enskilda mindre stater som Sverige. Fast det är också bara delvis sant. För energikrisen är som bekant i stor utsträckning hemmasnickrad, med stängda kärnkraftverk och långsam avveckling av vattenkraft (genom en orimligt hård miljöprövning). Så drabbas vi också hårt, trots att vi faktiskt inte är det minsta beroende av rysk gas.
Över huvud taget befinner sig svensk ekonomi i ett ganska instabilt tillstånd, vilket naturligtvis riskerar att förvärras genom räntehöjningen – men hade kunnat bli än värre om inflationen tillåtits fortgå. Det är inte alls något dukat bord som väntar en ny regering efter åratal av socialdemokratisk låt gå-politik.
Samtidigt som företag riskerar nedläggning och människor i värsta fall kan få gå från hem och härd, får nästa regering också ärva en skenande kriminalitet, som naturligtvis inte låter sig påverkas av något i brottslingarnas värld så futtigt som ett riksdagsval. Natten till måndags besköts till exempel en lägenhet i Hageby.
Den här gången varken dödades eller skadades någon. Man kanske får vara glad för det lilla, men i längden duger det förstås inte. Det är ju också just därför vi svenskar röstade för en ny regering i valet. Vi vill se något annat än smulor och tomhylsor på bordet.