Hösten har onekligen varit en turbulent tid i svensk inrikespolitik. Vilket förvisso också kan sägas om tiden efter valnatten 2014. En svag och oerfaren minoritetsregering, en decemberöverenskommelse som föll, svagt folkligt stöd och med flyktingkrisen hösten 2015 som kvitto på en senfärdig och tafatt regering. Den växande kris vi nu ser ute i landets kommuner är skapad av naivitet, politisk flåshurtighet och en grundmurad ovilja att lyfta blicken och se de långsiktiga effekterna och konsekvenserna av förd politik. Vi har hamnat där vi är av egen kraft och det kommer att ta lång tid och betydande resurser innan vi är på andra sidan krisen.
Hur har då detta påverkat den politiska opinionen? Statistiska centralbyrån gör årligen två omfattande opinionsundersökningar vars träffsäkerhet och statistiska tillförlitlighet anses vara extra stor. Större urval och mer omfattande mätperiod ger bättre resultat. Årets andra mätning presenterades under gårdagen (den tidigare var i maj) och det är onekligen intressant läsning. Regeringen tappar. Socialdemokraterna minskar 2,4 procentenheter till 27,6 procent och ligger nu 3,4 procentenheter under valresultatet 2014. Detta är Socialdemokraternas sämsta siffra någonsin i SCB:s stora mätningar. Tidigare bottennapp var 2011 då partiet fick 27,7 procent under Håkan Juholt! Miljöpartiet tappar en procentenhet och får stöd av 5,9 procent. Moderaterna minskar till 23,5 (minus 2,1 procentenhet), Centerpartiet ligger i praktiken still på 6,5 procent och Liberalerna ökar lite till 5,5 procent. Vilket är samma procentsats som Vänsterpartiet når efter ett tapp på 0,7 procentenheter.
Mest spektakulärt är dock Sverigedemokraternas uppgång. Partiet ökar med 5,5 procentenheter till 19,9 procent. I valet 2014 fick partiet 12,86 procent av rösterna. I dag uppger alltså var femte väljare i Sverige att de skulle rösta på partiet. Vad vi i sammanhanget ska minnas är att SD under hösten fört en ganska tynande medial tillvaro. De har helt enkelt knappt gjort något avtryck i debatten och det under en period då "deras fråga" varit högaktuell. Flyktingkrisens genomslag innebar att partiets "monopol" på migrationsfrågan försvann. Helt plötsligt tvingades de andra partierna, mer eller mindre villigt, diskutera och debattera migrationspolitiken. Ändå växer partiet markant och lockar över väljare från såväl Socialdemokraterna som Moderaterna.
Noterbar är även att när siffrorna i SCB-mätningen bryts ner efter kön framträder en något annorlunda bild. Samtliga partier, förutom SD, har en övervikt av kvinnliga väljare. Bland män är stödet för SD 24,3 procent. Alltså nästan var fjärde manlig väljare stödjer SD, andelen kvinnor är markant lägre 15,4. Ingen annanstans kan denna diskrepans i ett partis väljarkår noteras. Med den utveckling SD har är det bara en tidsfråga innan partiet placerar sig högst på pallen i någon mätning. De övriga partiernas strategier för att bromsa SD har grundligen misslyckats. Antingen tänker de nytt eller bli förbisprungna.