Socialdemokraterna verkar ha nått någon form av återvändsgränd när det gäller antisemitismen i de egna leden. Det blev inte minst tydligt när Mikael Damberg (S) intervjuades i SVT:s 30 Minuter. ”Den är besvärande” sa Damberg när han fick kommentera en bild där den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj kramar en politiker med kända Hamaskopplingar. Just besvärad var också vad Damberg själv såg ut att vara under den del av intervjun som handlade om antisemitism inom partiet.
Å ena sidan sägs Jamal El-Haj ”ha arbetat hela sitt liv för att bekämpa Hamas”. Å andra sidan tvingades partiet stänga av honom efter att han varit på konferens med Hamasanhängare så sent som i våras. El-Haj har skrivit under en motion i riksdagen som beskriver Hamas som terrorister. Men det var efter att han stängts av från utrikesutskottet. Så vad gäller egentligen?
Medborgarna blir inte klokare av att partiet verkar gömma El-Haj från pressen, eller när han väljer att polisanmäla andra riksdagsledamöter. Magdalena Anderssons känslosamma utspel i riksdagsdebatten blev också väldigt märkvärdigt. Var det en härskarteknik för att stoppa debatten som ju inte handlade specifikt om El-Haj utan om terrorromantiken i vissa delar av socialdemokratin?
För frågan finns ju om den antisemitiska miljön hos Socialdemokraterna i Malmö. Avslöjandet att en tidigare politisk tjänsteman därifrån spridit hat och konspirationsteorier om judar ”på Goebbels-nivå” gör den bild som redan framkommit genom till exempel SSU:s antisemitiska visor än mer graverande.
Socialdemokraterna kan inte fortsätta att rycka på axlarna och låtsas som om det regnar. De kan inte heller säga ”titta på Sverigedemokraterna”. Precis som Ebba Busch sa under Kristdemokraternas riksting är det inte sverigedemokrater som skriker antisemitiska slagord på våra gator.
De ständiga avslöjandena är självklart en kris för ett parti som har en tradition av att stå upp för människors lika värde och som alltid varit emot antisemitism. Men det är också en möjlighet att faktiskt skicka en tydlig signal. Dra en gräns mot antisemitismen. Sätt partidistriktet i Malmö i politisk timeout och städa organisationen.
Det skulle förstås innebära en del omak. Socialdemokraterna skulle kanske få en politisk vilde i riksdagen. Partiet skulle också förlora gratisröster i en del grupper och man skulle under en tid behöva lyssna till beskyllningar om rasism och om att vara styrda av USA och av Israel.
Men man skulle göra ett viktigt ställningstagande. Nyheten om att det svenska socialdemokratiska partiet satt ned foten skulle göra avtryck även utomlands. Det skulle vara en tydlig signal om att terror och antisemitism inte har någon plats i vår tid.