Socialdemokraternas invandringspolitik har en mörk historia. Som Urban Ahlin (S), numera riksdagens talman, påpekade för ett år sedan: ”Vi hade den politiken innan Sverigedemokraterna ens fanns”. ”Den politiken”, alltså att hindra människor från att invandra till Sverige för att arbeta.
Den facklan har nu justitieminister Morgan Johansson (S) tagit upp. I DN debatt skrev han igår (1/7) en debattartikel där han ropade på striktare regelverk och ökade kontroller. Förslagen är arbetsmarknadsfientliga, men något annat var inte att vänta från hans parti. Däremot är de även direkt fientliga mot just dem som Johansson säger sig vilja hjälpa: arbetskraftsinvandrarna.
Sådana finns av många olika slag. Det finns högutbildade experter som rekryteras till spetspositioner inom IT- och teknologiföretag. Det finns de som flyttar hit eftersom utbudet av jobb i deras bransch är bättre här. Och så finns de människor som kommer hit för att arbeta som diskare eller kockar för en relativt låg lön. Ofta kommer de från fattiga, korrupta länder där deras möjligheter att skapa sig ett bättre liv är minimala.
När de kommer hit kommer de till ett land där de varken förstår språket eller känner till lagar och regler. Deras situation är otroligt utsatt. Många av dem blir utnyttjade av skrupelfria arbetsgivare.
DN har gjort ett ingående reportage om dessa osynliga människor på Sveriges arbetsmarknad. I en av texterna (25/5) berättar en mongolisk kvinna kallad Sara om hur hennes chef våldtog henne, men hon gick till jobbet som vanligt nästa dag. ”En ensam papperslös kvinna från Mongoliet är mer rädd för polisen än för honom [arbetsgivaren]. Bara ett kort myndighetssamtal står mellan hennes nya liv i Sverige och fattigdomen i huvudstaden Ulan Bator”. De flesta av de osynliga är nämligen papperslösa och saknar arbetstillstånd.
Morgan Johansson hänvisar i sin debattartikel till DN:s reportage, men han han ens läst det? I så fall skulle han nämligen förstå att kontroller och hinder inte är lösningen – de är problemet. Det är eftersom människor inte ges tillstånd att arbeta här som de tvingas leva undangömda. Det är för att de inte får arbetstillstånd som de är rädda för myndigheter och poliser. Det är just kontroller och hinder som är orsaken till att de måste leva i osynlighet.
Just dessa kontroller vill Johansson skärpa. Hindren vill han öka. Hur inbillar han sig att något sådant skulle hjälpa Sara och hennes olyckssystrar och -bröder? Vad de behöver är att kunna gå till polisen när de trakasseras och kräva sina rättigheter när deras löner inte betalas ut.
Vi talar om människor som kommer från ett armod som är svårt att över huvud taget förstå. De är redan här i Sverige och de kommer inte att sluta komma hit hur mycket Johansson än försöker försvåra arbetskraftsinvandringen. Istället kommer de att göra sig ännu osynligare. Fler kontroller och större hinder är att sopa problemen under mattan och låta dem växa till sig där, där ingen ser.
Är det verkligen så Sverige ska bemöta människor som blir utnyttjade när de kommer hit för att utföra ett hederligt arbete?