Söndagens Agenda i SVT var en smått surrealistisk uppvisning i hur man som public service-bolag försöker bedriva kampanjournalistik. Ämnet var sockerskatt och den som till äventyrs satt bänkad i tv-soffan hemma kunde följa socialisten och chefredaktören Göran Greider gå och utöva dålig impulskontroll i en butik med smågodis. "Det här ett otroligt skyltfönster för ohälsa, konstaterar han medan han plockar på sig sura nappar och nallebjörnar".
Greider har såklart rätt. Godis i alla dess former är mer eller mindre onyttigt och bidrar säkert till den fetmaepidemi som sveper över världen. Är det inte Greiders sura nappar, är det läsk, juice eller illa dolt socker i en mängd andra saker folk stoppar i munnen. Allt från sötad yoghurt till färdigmat där normala smakbärare bytts ut mot billigt socker i olika former. Socker är skräp och vi borde äta mindre. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar maximalt 25 gram socker om dagen, genomsnittet i Sverige ligger på 118 gram.
Däremot är frågan, som alltid, betydligt mer komplicerad än vad som vid en snabb överblick framgår. SVT ansåg att den efterföljande debatten i Agenda om sockrets effekter och det växande kravet på en speciell sockerskatt borde föras av en företrädare, fetmaläkaren Claude Marcus och folkhälsominister Gabriel Wikström. Marcus vill ha sockerskatt snart och Wikström ville ha sockerskatt omgående (eller om det var tvärt om). Något obalanserad åsiktsfördelning kan tyckas.
Argumenteringen för en sockerskatt är relativt simpel. Huvudargumentet tycks vara att andra länder gör det, som exempelvis Storbritannien, Polen, Finland och Mexiko. Damark har tidigare haft både en fettskatt och en sockerskatt men tagit bort dem eftersom det inte kunde påvisas några positiva folkhälsoeffekter. Däremot drabbades den danska konfektionsindustrin ganska hårt när landsmännen började köpa sitt godis i Tyskland.
Att försöka styra ett beteende med skatter är en välbeprövad (och alltid misslyckad) metod. Snus och cigaretter har höga skatter för att staten anser det vara fel att snusa och röka. Ungefär som med bensin och olika så kallade lyxvaror. I sammanhanget kan man fundera varför arbete beskattas så hårt? Saken är att det helt enkelt inte fungerar. Rökaren slutar inte för att paketet blir någon krona dyrare, inte heller slutar folk köra bil för att den rödgröna regeringen kommer att chockhöja drivmedelsskatten de kommande åren. Däremot är det tacksamma skattebaser för staten och därför får de meningslösa punktskatterna vara kvar.
Alla som varit inne i en matbutik vet att morötter är billigare än hallonsnören, innehåller nyttiga saker och ger inte hål i tänderna. Ändå handlar vi hallonsnören och annat skräp. För att det är gott, för att de vill och för att de är vuxna människor som fattar beslut efter eget huvud och plånbok.
Vill man styra medborgarnas matvanor får man tänka annorlunda, om nu staten överhuvud taget ska syssla med dylikt. Utbildning och information är viktigast, vården måste informera om effekterna och är det någon skatt som ska justeras är det kanske den på morötter som borde sänkas. Förbudsminister Wikström har redan visat att han är beredd att göra nästan allt för att få synas så vi kan förmodligen se fram emot en kraftfull utredning i frågan till att börja med.