SSU hittar tillbaka till sina rötter

Det är bara bra för Sverige om SSU – och förhoppningsvis hela det socialdemokratiska partiet – blir positiva till kärnkraft igen.

Molnen skingras över den svenska energipolitiken.

Molnen skingras över den svenska energipolitiken.

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Ledare2023-08-03 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

I helgen håller SSU kongress i Norrköping och den kanske största frågan väntas bli kärnkraften. Efter generationer av mer eller mindre verklighetsfrånvänt motstånd håller nämligen det socialdemokratiska ungdomsförbundet på att svänga.

Förbundsordförande Lisa Nåbo är visserligen inte säker på att hennes kärnkraftsvänliga linje vinner, men eftersom förslaget föregåtts av en omfattande intern debatt är förutsättningarna ändå goda. Två tunga skäl talar också för en omsvängning. "Klimatkrisen är inget teoretiskt hot" påpekar Nåbo, samtidigt som den senaste valrörelsen blev besvärlig för SSU. Man hade svårt att få någon trovärdighet i atomfrågan. Unga är mer kärnkraftsvänliga än tidigare – och röstar i större utsträckning dessutom mer till höger.

Sådant kan vara svårt att ta in, även för bara något äldre partimedlemmar. Ibland krävs det visst mod för att se verkligheten sådan den faktiskt ser ut.

Nu ska SSU:s eventuella kärnkraftsvänlighet visserligen inte överskattas. Någon föreslagen storsatsning på att bygga nya reaktorer lär det inte bli. Fast åtminstone en önskan om teknikneutralitet.

För den som inbillar sig att SSU är på väg att ta ett stort steg åt höger finns det också skäl att dämpa entusiasmen. På kongressen föreslås till exempel ett förstatligande av elnätet. SSU förblir vänster.

För Magdalena Andersson är det hur som helst goda nyheter om SSU svänger om kärnkraften. Hon vill ha handlingsfrihet och är medveten om behovet av utbyggnad, säkert också att vindkraften inte räcker. Till skillnad från det lappkast som beslutet att söka Nato-medlemskap innebar, lär emellertid atomkraftsomprövningen få fortgå i små steg. Fackföreningsrörelsen driver redan på för en mer realistisk energipolitik. Om SSU också hoppar på spåret har det stor symbolpolitisk betydelse för den interna debatten.

Anderssons huvudproblem är måhända ett annat. För medan de så kallade Tidöpartierna är rörande överens om att bygga ut kärnkraften, spretar det rödgröna vänsteralternativet åt alla håll. Det är svårt att tänka sig åtminstone Miljöpartiet om att någonsin gå med på att ladda nya reaktorer.

För Socialdemokraterna är omprövningen trots allt enklare. För det fanns en tid när ingenjörskonst och tekniska landvinningar stod högt i kurs. Under Tage Erlander var Sverige drivande i utvecklingen av kärnkraften, som en självklar del av folkhemmets utbyggnad. Kanske håller Socialdemokraterna nu på att hitta tillbaka till sina rötter.