I januari i år beslutade riksdagen om den nya lagen som tvingar alla kommuner att ordna bostäder åt flyktingar. Statens förlängda arm, Länsstyrelserna, beslutar om hur många flyktingar som varje kommun måste ta emot, ett beslut som inte går att överklaga.
Att fördela ansvaret mellan kommunerna kan låta rimligt. Tidigare har det funnits en stor obalans där vissa kommuner har tagit emot oproportionerligt många flyktingar i förhållande till folkmängden. Dock måste kommunerna ges rimliga förutsättningar att leva upp till den nya lagen. De kommuner som hittills tagit emot få flyktingar har framför allt angett bostadsbrist som huvudförklaring. Om staten med ena handen nu vill tvinga kommunerna att ordna fram bostäder åt flyktingar, kan man inte med andra handen bromsa bostadsbyggandet. Tyvärr är det precis vad som sker på många håll i landet.
Länsstyrelserna sätter nämligen stopp för otaliga bostadsprojekt. De hänvisar till riksintressen, strandskydd och andra regleringar. I 54 av landets tillväxtkommuner försenades byggstarten av totalt 14 600 bostäder år 2015 på grund av statens hantering av riksintressen, enligt en studie från Sveriges kommuner och landsting, SKL. De försenade byggprojekten får givetvis konsekvenser. Kommunerna Ekerö och Varberg har meddelat att de inte kommer att kunna ta emot fler flyktingar tills vidare på grund av akut bostadsbrist. De hänvisar också till att staten inte gjort tillräckliga förändringar i regelverken för att möjliggöra bostadsbyggande.
Många kommuner tvingas i brist på andra lösningar köpa bostadsrätter för att kunna uppfylla de nya lagkraven. Det är en åtgärd som riskerar att snedvrida en redan dysfunktionell bostadsmarknad ännu mer. I Malmö har omfattningen av bostadsköpen varit så stor att priserna trissats upp på en redan het marknad. Bostadsrätterna riskerar också att bli en permanent boendelösning för de nyanlända, trots att det sällan är avsikten. Men var ska de nyanlända ta vägen när några andra bostäder att inte finns att tillgå?
I september stoppade Länsstyrelsen alla förberedelser för modulhus i Stockholms stad som skulle inrymma nyanlända. I stället kommer man bland annat att tvingas hyra hotellrum för upp till 40 miljoner kronor per år. I Jönköping har flyktingarna fått bo i en bilhall, efter att planer på nya bostäder för nyanlända överklagats. Det här är orimliga lösningar. I stället borde flyktingarna få stanna kvar på Migrationsverkets anläggningar tills kommunerna byggt fler bostäder. Och för att klara det måste staten ta sitt ansvar, lätta på regelbördan, begränsa möjligheterna till överklagande och inte sätta stopp för fler byggprojekt.
Det går inte att först piska kommunerna att börja springa, för att sedan fälla krokben för dem.