Ingen har som statsepidemiologen Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten gett den grötmyndiga arrogansen ett ansikte under den pågående coronakrisen. Senast under SVT:s Agenda i söndags tycktes han mena att hela den samlade vetenskapsvärlden, eller åtminstone den i Storbritannien, står bakom hans egna åsikter. Men den likaledes i programmet medverkande professorn i epidemiologi Joacim Rocklöv kunde berätta att ett par hundra brittiska forskare kritiserar den egna regeringens politik. Och nu har den brittiska regeringen funnit för gott att byta strategi.
Under hela krisen har Tegnell konsekvent missbedömt spridningsrisken, ja vid två tillfällen till och med hävdat att smittan snart skulle plana ut. Hans uttalanden borde få mer än en av riksmedias journalister att ifrågasätta hans – och därmed Folkhälsomyndighetens – trovärdighet. Istället är attityden närmast servil.
Nu har det hänt igen. Först hävdade Tegnell att den så kallade samhällsspridningen var låg, nu är den plötsligt en realitet. Och regeringen har bestämt sig för att, till att börja med, stänga gymnasier och högskolor. Trots att Folkhälsomyndigheten tidigare avrått från en dylik politik.
Men innebär det att regeringen i så fall faktiskt går emot Folkhälsomyndigheten? I så fall inte en dag för tidigt!
Medan Magdalena Andersson (S) tidigt tog för sig och kom med egna, skarpa förslag, var Stefan Löfven länge frånvarande. Men nu syns han i rutan var och varannan dag, även om det merendels blir mycket innantilläsning är hans blotta närvaro synnerligen önskvärd i det rådande nationella krisläget. Och statsministern får i likhet med finansministern gärna ta för sig mer.
Problemet är nämligen inte att han och andra regeringsföreträdare lyssnar på Folkhälsomyndigheten, utan att de bara tycks lyssna på Folkhälsomyndigheten. Samtidigt som det finns gott om också andra experter att ta intryck av. Till exempel ovan nämnde Rocklöv som tillsammans med flera andra medicinska specialister presenterade en debattartikel i Svenska Dagbladet måndag, där de kräver mer långtgående och snabbare åtgärder.
Sverige ligger tyvärr i fas med den italienska utvecklingen, fast med några veckors eftersläpning. Det är nu vi fortfarande har chansen att begränsa katastrofen, ja rent av besegra viruset. Och oavsett politiska åsikter i övrigt är det många som bara väntar på att Stefan Löfven ska börja peka med hela handen.