Påståendet att den svenska politiska kartan grundligen ritades om hösten 2010 när Sverigedemokraterna erövrade mandat i riksdagen är en underdrift. Inte nog med att riksdagen fick ett åttonde parti och dessutom ett nationalpopulistiskt sådant, svensk inrikespolitik och landets styrning har sedan dess inte varit desamma. I opinionsmätning efter opinionsmätning noterar SD över 15 procent av väljarstödet, ibland ännu högre och i vissa väljargrupper tangerar partiet de två andra stora, Moderaterna och Socialdemokraterna, i sympatisiffror. Vi närmar oss en politisk verklighet med tre relativt jämnstora partier (det är förvisso ännu ett inte obetydlig gap mellan M och S i relation till SD) och fem markant mindre. Talande nog gav Miljöpartiet på senaste kongressen upp sin ambition att bli tredje största parti. Nu är målet att man ska nå ett tvåsiffrigt resultat. I senaste mätningen, DN/Ipsos, fick partiet 6,5 procent.
Vice statsminister tillika miljöminister Åsa Romson (MP) fick sina lägsta förtroendesiffror i ovan nämnda mätning. Blott 14 procent av de tillfrågade känner stort eller mycket stort förtroende för miljöministern, ett ”sensationellt lågt stöd”. Sett till enbart tillfrågade miljöpartister är siffran för Romson 53 procent, alltså lite drygt varannan av dem som faktiskt röstade på henne. Sensationellt är ett passande ord. Statsminister Stefan Löfven noterar lika dystra siffror i mätningen. Han står för det största fallet i mätningen, åtta procentenheter till 34 procent. Löfven befinner sig nu på samma låga nivå som företrädarna Göran Persson och Mona Sahlin hade när det blåste omkring dem som mest. Löfvens dryga halvår som statsminister har varken gett förtroende eller uppgång i opinionen för partiet. I samma mätning är Socialdemokraternas stöd nu 27,1 procent och Alliansen marginellt större än regeringen (inklusive Vänsterpartiet).
Statsministerns huvudmotståndare, Moderaternas Anna Kinberg Batra, noterar en uppgång till 35 procent och är således den politiker som för stunden åtnjuter störst förtroende i väljarkåren.
Kinberg Batra har sedan tillträdet målmedvetet börjat sitt politiska bygge inför 2018: arbetsgrupper, ny central personal och omsvängning i flera politiska frågor. Exempel är det tydliga ställningstagandet för Nato och en större satsning på försvaret. Under gårdagen presenterade partiets integrationsgrupp ett förslag på hur nio miljarder kronor ska kunna sparas på asylmottagningen: nya boendeformer, schablonersättning för ensamkommande flyktingbarn och försörjningskrav från är fyra. Ett intressant förslag som visar att Moderaterna söker vägar framåt även i komplicerade och känsliga frågor. Migrationspolitiken är en nationell utmaning där realpolitiska lösningar sällan diskuteras.
Samtidigt med förtroendemätningen ovan rapporterade Novus sin senaste mätning av svenska folkets tankar om utvecklingen i Sverige. 63 procent av de tillfrågade ansåg att Sverige var på väg åt fel håll. I ljuset av det är Löfvens regeringens sjunkande siffror fullt logiska.