Vid regnbågens slut finns en kista med guld, vaktad av en elak hund. Sagans löfte om rikedom har fascinerat många, vissa till den grad att de sökt skatten. Inom bostadspolitiken jagas just nu en sådan skatt, i form av sjöarnas stränder. Och vakthunden är strandskyddet.
Efter att bostadssamtalen havererat mellan regeringen, Vänsterpartiet och oppositionen presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) och bostadsminister Peter Eriksson (Mp) en rad förslag för att få fart på byggandet i landet. De vill exempelvis under en fyraårsperiod slopa taket för uppskov av reavinstskatten, ge uppdrag till statliga bolag att bidra till byggande och att strandskyddet skall ses över. Kort innan dess hade Alliansen i en debattartikel gått ut och förklarat varför de efter fyra månader lämnat förhandlingarna.
Trots att en blocköverskridande överrenskommelse inte gick att nå finns flera gemensamma ståndpunkter, en av dem är behovet att se över strandskyddet. Alliansen skriver att "strandskyddet bör decentraliseras för att frigöra mer mark till attraktiva boendemiljöer" (DN debatt 21/6). Regeringen går inte lika långt, istället föreslår Socialdemokraterna och Miljöpartiet en utredning.
Alliansens och i viss mån regeringens inställning bör tas väl emot i många kommuner. Ett reformerat strandskydd kan runt storstäderna och i flera tätorter driva på byggnationer, då mer mark tillgängliggörs.
Störst förhoppningar finns på landsbygden där de orörda stränderna finns. Kustområdena i Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik såväl som sjöarna runt Finspång kan då bli attraktiva för nybyggen.
Över hela landet framhåller kommuner sina attraktiva och spektakulära boendemiljöer. Men de kommuner som sätter allra störst tilltro till ett mildrat strandskydd är också de som riskerar att bli mest besvikna.
Utanför storstäderna och tillväxtområdena kan effekten bli liten av ett ändrat strandskydd. Den landsbygdspolitiska stämpeln som frågan om strandskyddet har fått är ett utryck för att dess betydelse överskattas. Avfolkningsorter behöver mer än sjönära boende för att vända den negativa trenden.
I nära på alla kommuner går det att hitta bedårande vattenspeglar. Det som avgör om människor väljer att flytta till den vackra utsikten är om det finns skolor, sjukvård, butiker och kommunikationer. Idén att spektakulära boendemiljöerna inom strandskyddszonen lockar till inflyttning är ett mentalt snabbspår förbi de verkliga problemen.
Det finns ingen guldkista vid regnbågens slut.