Regeringen Löfven har inte haft någon vidare start på vare sig mandatperioden eller på 2015. Snarare är det egenskapade kriser som avlöser varandra för regeringen och väljarna är knappast imponerade. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tappat i väljarundersökningarna och förtroendet för regeringen är lågt. Över huvud taget kan det hävdas att förutom på det utrikespolitiska området (där det förvisso händer en del, dock inte alltid det som var meningen) är regeringen märkbart frånvarande och passiv.
Aftonbladet/Inzio presenterade i veckan en ny opinionsundersökning, gjord under den så kallade Saudiaffären. Föga förvånande tappar Socialdemokraterna stöd och noterar låga 28,8 procentenheter som skulle rösta på dem om det var val idag. Moderaterna får i undersökningen 24,7, en blygsam uppgång. Även Vänsterpartiet ökar till 6,4 procent. De flest andra partier står relativt still förutom Sverigedemokraterna som noterar ännu ett högt undersökningsresultat på 16,0 procent. En uppgång med 1,2 procentenheter. Partisekreteraren Richard Jomshof bedömer det möjligt att med tiden slå Moderaterna som andra största parti.
Ett uttalande som få hade tagit på allvar för bara något år sedan. SD var ett parti som med viss marginal klarade riksdagsspärren 2010, inte skulle det kunna växa mer!
Valresultatet från i höstas, 12,9 procent, var dock en kalldusch för de andra partierna. Tredjeplatsen i den politiska ligan som var vikt åt Miljöpartiet erövrades enkelt av SD när MP kollapsade i valrörelsen. Att SD sedan dess dessutom ökat i mätning efter mätning är en väckarklocka som inte slutar att ringa. Partiet befinner sig nu i mätningarna någonstans mellan 15 och 17 procentenheter och tycks ha etablerat sig på den nivån. Även om Moderaterna för stunden noterar acceptabla siffror, sett historiskt, vore det övermodigt att inte fundera över läget. Nya Moderaterna gjorde till huvudfilosofi att ständigt ompröva sin politik och gjorde ständiga positionsförflyttningar. Tänker man möta denna utmaning stillastående och stillatigande? Dessutom lär även KD:s stundande partiledarbyte ha en inverkan på väljarkåren.
Sverigedemokraternas Jomshof uppger i AB att partiet vill bli ett regeringsalternativ. Vilket är ungefär vad en lojal partisekreterare bör säga även om det har begränsad bärighet i verkligheten.
Däremot är det inte lika självklart att Sverigedemokraternas tillväxt har mattats av eller stoppats, undersökningarna visar snarare på motsatsen. Lika säkert som att den politiska kartan grundligt ritades om i valet 2014 (egentligen redan 2010) är att den kommer att fortsätta förändras.