Liberalernas etikkommitté nöjer sig med att varna kommunalrådet i Norrköping Reidar Svedahl, efter dennes opassande meddelande på Messenger – skickade till en yngre kvinnlig politiker från Kristdemokraterna. Att det inte blir mer än en formell varning motiveras med att Svedahl (enligt etikkommittén) uppvisat ärlig ånger och bedyrat att något liknande aldrig kommer att inträffa igen.
Därmed kan man ju tycka att frågan borde vara utagerad, men så enkelt är det ändå inte. För även om Liberalerna som parti nöjer sig med Svedahls ursäkt, är det ju inte säkert att Liberalerna lokalt anser att han därmed kan återgå i tjänst. Än mindre gäller det reaktionerna i de båda andra partierna i Borgerlig samverkan.
Vad det handlar om är nämligen förtroendefrågan, vilken som bekant var ganska brännande i relationen mellan Svedahl själv och kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) redan innan hans famösa meddelanden. Alldeles oavsett om man anser att vad som tidigare inträffat är relevant eller inte för dagens situation, måste förtroendefrågan oklanderligt vara löst innan Svedahl, eventuellt, kan återuppta sin kommunalrådstjänst.
Såväl Jarl som kommunalrådet Eva-Britt Sjöberg (KD) måste alltså fråga sig om den tidigare borgerliga trion kan återuppta sitt arbete. I Sjöbergs fall handlar det också om huruvida man anser att frågan om kränkningen nu är färdigbehandlad. Hon måste ta hänsyn till såväl den egna partimedlemmens väl och ve som vad resten av partiet lokalt anser.
Allt detta kan ju lätt förefalla både överdrivet formaliserat och rentav lite orättvist mot Svedahl. Måste vi korsfästa alla som begår misstag? Kan vi för övrigt inte lita på honom, när han i det aktuella fallet ber om ursäkt?
Det är en viktig sida av saken. En annan är emellertid att vi måste ha lärt oss något av Me too. Trots de överdrifter den rörelsen emellanåt bjudit på är ändå ett viktigt grundbudskap att vi inte ska bagatellisera verkliga kränkningar. Att offrets upplevelse faktiskt har betydelse och att inte minst yngre kvinnliga politiker måste kunna känna sig trygga i sin tjänsteutövning.
Mycket hänger nu på hur högt Svedahl lägger den politiska ribban. Han måste inse att han inte bara kan ta en time out och sedan återgå i tjänst som om nästan ingenting hänt. Han måste göra sig förtjänt av såväl sitt partis som de andra samarbetspartiernas fortsatta förtroende. Något som alltså inte alls är självklart.
Men – om alla är överens om det rimliga att Svedahl återupptar sitt arbete, under de former man givet omständigheterna finner lämpligt, går det inte heller att senare att komma dragandes med hans beklagliga uppträdande på Messenger. Förlåtelsen (eller hur man nu väljer att uppfatta den) måste vara definitiv.