Det började med en utställning på Stadsmuseet om nationalsocialsmens historia i Norrköping. En detalj i denna utställning var ett par år gammalt tidningsklipp från Folkbladet som handlade om Sverigedemokraterna. SD grundades ju av en blandad kompott, ska vi vänligt kalla dem personligheter, varav inte så få hade bakgrund som nynazister.
Men nu gick skam på torra land, enligt Sverigedemokraterna lokalt. Utställningen polisanmäldes! Enligt SD:s gruppledare i fullmäktige, Darko Mamkovic, svartmålas hans parti. Även om hans ilska i konsekvensens namn egentligen borde vändas gentemot Folkbladet, om den över huvud taget är relevant. Stadsmuseet är i den meningen snarare att betrakta som budbärare.
Det märkliga är dock att Sverigedemokraterna genom egen fumlighet går miste om möjligheten att föra en debatt på för sig själv förmånliga villkor. Man hade naturligtvis kunna ignorera utställningen, vilket hade varit enklast – inte minst eftersom partiet sluppit den ständigt påfrestande debatten om sin egen historia. Man hade också kunnat ta utställningen som exempel på vad man själv gärna framställer som just svartmålning eller åtminstone konsten att medvetet missförstå vad SD "egentligen" står för. Man kunde efterfrågat en dialog med Stadsmuseets ledning eller rentav uppmanat människor att besöka utställningen, inte bara för dess egen skull utan just för att se exempel på det förtal av det egna partiet man uppenbarligen upplever!
I den situationen for Mamkovic istället ut i hysteriska angrepp på de kommunala tjänstemännen. Dessa tjänstemän är "formade i vänsterliberala tankegångar" och "tillsatta utifrån politikernas ideologi". En tjänsteman går rentav "all in bananas".
Mamkovic sorglustiga utbrott ger inte bara uttryck för dålig svenska, det vittnar dessutom om en anmärkningsvärd brist på förståelse för svensk förvaltningstradition. På kommunstyrelsemöte har han uppmanat kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) att utöva ministerstyre gentemot de oberoende tjänstemännen – de som verkligen svartmålas av ingen mindre än Mamkovic själv. Det som med psykologisk terminologi brukar kallas projicering.
Rent mänskligt går det faktiskt att förstå de enskilda sverigedemokrater som frågar sig varför dagens sympatisörer måste ta skott för vad som hände på 30- och 40-talen! Men att som Mamkovic, påfallande likt en företrädare för identitetsvänstern, låtsas vara så otroligt lättkränkt är inte någon särskilt bra svensk linje det heller.