Alliansen har som politisk samarbetskonstruktion funnits i drygt tio år, under åtta av dessa lyckades man få väljarnas förtroende att regera landet. Den resan upphörde i och med valförlusten hösten 2014. Den budget man gick till val på och presenterade för riksdagen fick dock stöd av Sverigedemokraterna och statsminister Stefan Löfven kunde notera sitt första svidande nederlag. En decemberöverenskommelse och ett inställt extraval senare meddelar partiernas partisekreterare (DN Debatt 8/4) i Alliansen att man under de kommande åren kommer att gå fram var för sig när det gäller budgetförslag.
En åtgärd från partierna som knappast var oväntad. Det kostar och sliter på partierna att hålla en enad front utåt. Även om man är ense om mycket finns det givetvis skiljelinjer, det handlar trots allt om fyra politiska partier. Den interna debatten och politikutvecklingen kräver också att det politiska svängrummet frigörs och speciellt i stunder utan regeringsansvar och när opinionssiffrorna ligger lågt. Således var det varken oväntat eller förvånande att Allians-projektet delvis läggs på is under mellanvalsåren. Partisekreterarna meddelade dock samtidigt att man inför valet 2018 ska presentera ett gemensamt valmanifest för väljarna. Tanken på en enad borgerlig front finns uppenbarligen kvar.
Och onekligen finns det en del att göra på hemmaplan innan de fyra partierna blir potentiella valvinnare igen. Kristdemokraterna står i begrepp att välja ny partiledare och Ebba Busch Thor måste ha sin chans att forma partiet och politiken. Moderaterna är fortfarande omtumlade efter höstens förlust och bör få ordentligt fotfäste i flera frågor man lämnade för fäfot (försvarsfrågan till exempel) under regeringstiden. Anna Kinberg Batra har en grannlaga uppgift framför sig. Centerpartiet brottas med stiltje i opinionen även om partiledaren Annie Lööf stundtals är Alliansen klarast skinande ljus. För Folkpartiet bör den interna, ännu ej externa, debatten om partiledarskapet blir en fråga som löses. Jan Björklund lär bli tydligare utmanad ju längre mandatperioden går och ju längre ner opinionsmoraset partiet eventuellt faller.
Utöver att Allians-partierna nu får chans att leka ostört i politikverkstaden slipper man dessutom nesan att behöva avstå att rösta på sin egen politik i riksdagen. Lägger alla sitt budgetförslag behöver man bara rösta på det egna och riskerar därmed inte att fälla regeringens budgetproposition (vilket vore att bryta mot decemberöverenskommelsen).
Landet behöver en fungerande opposition. Decemberöverenskommelsen har mer eller mindre bakbundit Alliansen i from förväntan på att man ska kunna inhämta fördelarna någon gång efter 2018 i bästa fall. Det arbete som nu ska göras är säkert viktigt för partiernas interna liv. En from förhoppning är att det blir bättre framöver.