Håller Afghanistan på att bli ett nytt Vietnam? I det senare fallet lämnade USA det dåvarande Sydvietnam åt sitt öde och bilderna på kommunisternas intåg i Saigon 1975 blev historiska. Fast i dag hade till och med ett kommunistiskt Afghanistan varit att föredra. Vad som helst (utom möjligtvis IS) är bättre än talibanerna.
Utan att dra parallellen mellan då och nu alltför långt håller Förenta Staterna hur som helst åter på att lämna en nation – med svansen mellan benen. Vilket gör situationen för ett 20-tal tolkar (och deras familjer) akut. Det är de som tjänstgjorde för den svenska Isaf-styrkan mellan 2002 och 2013. Redan i dagsläget lever tolkarna riskabelt. Om, eller när, talibanerna åter kommer till makten riskerar de alla att bli avrättade.
Att ge detta fåtal uppehållstillstånd vore ju en smal sak kan tyckas – men ändå nog så viktig, och detta alldeles oavsett om man ömmar för dessa afghaners öde eller inte. De har nämligen redan riskerat sina liv i svensk tjänst. Att inte ge just dessa personer chansen att rädda sig vore inte bara skamligt, utan långsiktigt också riskabelt. Vilka kommer då att vilja tjänstgöra för Sverige i framtida internationella insatser?
För andra länder är det självklart att hjälpa lokalanställda tolkar. USA förbereder sig till exempel på att ta emot upp till 35.000 afghaner.
Men justitieministern Morgan Johansson (S) säger nej – och Stefan Löfven som vanligt ingenting. Johansson motiverar sitt ställningstagande med att det skulle vara grundlagsvidrigt att som regering särbehandla en viss grupp utlänningar som tolkarna. Fast han har dåligt på fötterna. "Det är felaktigt att hävda att det skulle vara ministerstyre och att det strider mot grundlagen" säger till exempel Fredrik Löndahl, chefrådman på förvaltningsrätten i Malmö och expert på migrationslagstiftningen (svd.se).
Som Olof Palme en gång påpekade är politik att vilja. Men det är uppenbart att regeringen inte vill, man vill inte ge tolkarna chansen att få komma till Sverige, trots brett stöd i riksdagen (också Sverigedemokraterna är för). Möjligen kan man spekulera i en socialdemokratisk rädsla av att framstå som svag i invandringsfrågor, kanske kombinerat med oro för att Miljöpartiet ska börja ställa krav på att helt andra grupper också ska få stanna.
Fast nu har alltså afghanernas öde inget med svensk flyktingpolitik i stort att göra. Istället handlar det om att uppträda korrekt mot de som riskerat och riskerar sina liv för Sverige.