På tisdagsförmiddagen presenterade Alliansen tio förslag för att stärka Sveriges krisberedskap, med anledning av skogsbränderna. Under presskonferensen, som hölls i Moderaternas lokaler på Blasieholmen i centrala Stockholm, talade moderatledaren Ulf Kristersson om att den civila beredskapen nu måste stärkas efter att ha underskattats i säkert 20-25 år. ”De senaste åren har vi sett en återkomst av insikten om det militära försvarets betydelse. Men även civilförsvaret måste stärkas efter många år av otillräcklig uppmärksamhet.”, sade Kristersson.
Förslagen från Alliansen är bra. Men den stora lärdomen av presskonferensen är att det politiska narrativet kring kriser har ändrats. Förr var en större kris så pass osannolik att det inte krävdes omfattande planering eller stora organisatoriska förändringar. Nu verkar i stället katastrofer mer sannolika. Pendeln har svängt – precis som kring Försvarsmakten.
De stora farorna som det ansågs försvann med Warszawapakten och Berlinmuren är nu tillbaka. Och vi har varit naiva, som det heter när de tidigare ståndpunkterna omprövas.
Att det åter satsas på Försvaret är välkommet, precis som att det nu med allvar diskuteras hur beredskapen för exempelvis skogsbränder ska stärkas. Men det är inom ytterligare ett område som narrativet har ändrats den senaste tiden.
När landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) i februari år 2016 berättade att han tycker om kött blev det ett ramaskri. Bucht fick efter det springa ett medialt gatlopp – Aftonbladets S-märkta ledarsida förklarade att Bucht hade fel och kött är farligt.
Nu, efter torkan som har drabbat lantbruket, är det däremot okontroversiellt att uppmana fler att köpa kött. I samband med att regeringen under måndagen presenterade stödpaketet till bönderna förklarade finansminister Magdalena Andersson (S) att det är viktigt att konsumenterna ställer upp och köper svenskt kött.
De senaste dagarnas politiska utspel kring krisberedskapen och lantbruket kan tas som valfläsk, eftersom förslagen presenteras nära inpå ett val. Och i viss mån är det säkerligen det. Samtidigt bör utspelen ses som mer än valfläsk. För de innebär ett delvis förändrat narrativ från både höger och vänster.
Torkan och dess konsekvenser har förändrat den styrande berättelsen inom särskilt två områden. Den tidigare politiseringen av köttet är för tillfället som bortblåst. Likaså föreställningen om att krissituationer är sällsyntheter som inte kräver större och genomgripande politiska åtgärder.
I sommar har vädret format politiken, troligen för mycket längre tid än torkan håller i sig.