Tvåfrontskrig svårt för Sverige

Att jämföra hoten från Ryssland respektive IS är som att jämföra äpplen med päron.

Foto: Mindaugas Kulbis

Ledare2015-08-06 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

”Låt svenska Gripenplan delta i kampen mot IS” är rubriken på DN Debatt 5/8. Knappast ett budskap som går hem överallt, fast tänkvärt. De båda säkerhetspolitiska forskarna Erik Brattberg och Magnus Nordenman (båda baserade i Washington) varnar för att vi – i takt med Rysslands nygamla framträdande som aggressiv granne – håller på att avrusta vårt internationella engagemang.

Brattberg och Nordenman anser visserligen att omsvängningen har sina begripliga och sakligt korrekta orsaker. De välkomnar dessutom den nygamla försvarspolitik som innebär ökade anslag efter åratal av farligt stor nedrustning. Men det ena utesluter inte det andra.

Bara för att en ny fiende (Ryssland) dyker upp, innebär det förvisso inte att en annan (den islamistiska terrorismen) försvinner. Tvärtom är det snarare så att den senare fienden blivit farligare, då Islamiska staten (IS) inte bara är ännu brutalare än al-Qaida utan dessutom rekryterat hundratals svenska medborgare till sitt smutsiga värv. Framför allt utgör Ryssland och islamismen två väldigt olika utmaningar, som följaktligen också behöver bemötas med olika strategier.

Visserligen skulle det – kanske – finnas skäl att skicka Gripen till Syrien och Irak, men det skulle i så fall innebära någonting annat än att patrullera Sveriges gränser på jakt efter ryska kränkningar. I det senare fallet handlar det om över tiden och i flygplan räknat omfattande insatser, som i varje enskilt fall dock innebär liten risk för flygförarna. Kriget är kallt.

Kriget mot IS är däremot synnerligen hett och oerhört brutalt. Samtidigt skulle en eventuell flyginsats sannolikt bli relativt begränsad i omfattning.

Ryssland utgör det potentiellt största hotet mot Sverige, men den akuta krigsrisken är liten. Om man så vill är Ryssland också en relativt civilserad motståndare – lite grand som Sovjetunionen på tiden det begav sig. Hotet måste bemötas genom militär trovärdighet, det vill säga att Sverige både ska kunna och vilja mobilisera mot en eventuell aggression.

Bekämpningen av jihadismen är däremot bara en militär fråga i andra delar av världen, med eller utan svenskt deltagande. I Sverige är det framför allt en polisiär utmaning där risken för terrordåd riskerar att öka i samma takt som exempelvis Islamiska staten vinner proselyter bland våra egna medborgare. Dessutom är IS en barbarisk fiende, det vill säga en motståndare det varken är önskvärt eller möjligt att föra någon dialog med.

Tvåfrontskrig är inte bara kostsamma, utan blir dessutom föremål för ständiga avvägningar: vilken front ska prioriteras? Att jämföra Ryssland med Islamiska staten är emellertid att jämföra äpplen med päron. Utmaningarna är stora, men också mycket annorlunda.

Läs mer om