6,5 miljarder kronor är mycket pengar. Det är vad överbefälhavaren Micael Bydén kräver i extra tillskott de närmaste åren, bara för att kunna leva upp till gällande försvarsbeslutet. Många har påpekat att försvarsbeslutet 2015 var underfinansierat. Det har inte blivit bättre av kostnadsfördyringar på grund av högre dollarkurs och ökade beredskapsbehov på framför allt Gotland.
ÖB varnar samtidigt för att de verkligt stora problemen uppstår efter 2020. Hur mycket Bydén vill ha då – och till vad – vägrade han dock svara på under gårdagens budgetpresentation.
Moderaterna vill skjuta till 8,5 miljarder och 500 miljoner redan i vår. C och KD vill också ge försvaret mer, för att inte tala om SD och L. V och MP bromsar så gott det går. Men vad vill Socialdemokraterna? Jo, försvarsminister Peter Hultqvist (S) vill säkert se en upprustning han också. Men det är tveksamt om han har statsministerns öra.
Alla dessa siffror kan förvisso vara förvirrande. En kort historisk exposé kan förhoppningsvis ge perspektiv på dagens problem.
Under den senare delen av det kalla kriget satsade Sverige drygt 3 procent av BNP på försvaret. Skillnaden mellan då och nu är det kalla kriget, som försvann från den politiska dagordningen efter Berlinmurens fall, men åtminstone delvis återkommit de senaste åren. Givet de omständigheterna är 3 procent inte någon orimlig tilldelning, fast dagens ryska hot motsvarar trots allt inte (ännu...) det gamla sovjetiska, så man kan också se det som en maxgräns.
Fast i dag får som försvaret som bekant bara kosta 1,1 procent av BNP. Långt under Natos rekommendation på 2 procent, som efter amerikanska påtryckningar nu ser ut att bli något av ett obligatorium.
Sverige är inte med i Nato och kan alltså inte påräkna automatisk hjälp i händelse av fara. Alltså borde vi åtminstone inte lägga ner mindre än 2 procent av BNP på försvaret. 2 till 3 procent – där har vi det spann som borde diskuteras.
Fast då talar vi om en årlig ökning om minst 40 miljarder... För att komma upp till det nordiska snittet på runt 1,5 procent krävs följaktligen 20 miljarder – vilket dock inte är någon gigantisk summa, enligt Stefan Ring på Försvarshögskolan. Han har förstås rätt, men bortser från den partipolitiska trögheten. Förmodligen krävs det en allvarlig säkerhetspolitisk kris – kanske motsvarande den migrationspolitiska kollapsen hösten 2015 – för att vi ska vakna. Men hur hög beredskap kommer vi att ha då?